Moskvademokraterna

De enda som byter åsikt är åsnor!

2008-07-18T22:43:00.007+01:00

SÅ är det och så kommer det alltid att vara. Jag som Moskvademokrat är jävligt irriterad på de små konservativa liberalister i Folkpartiet som inte vet vad de vill. När en riksdagsledarmot har röstat JA till ett förslag ska inte än mogen politiker ändra åsikt. De är valda av folket och ska inte göra fel val, därför bör de inte ändra sig. Eftersom att det skulle bevisa att de inte är lämpade att styra landet?

Det bevisar bara än en gång att folkpatister är åsnor.

De sex största åsnorna i Svenska riket?
SVAR: JA

Estnisk maffia sammarbetar med SÄPO

2008-07-15T21:50:00.004+01:00

Igår var Hasselhauf hemma i Ståhlingrad och jag börjar äntligen få lite klarhet hur vår partikamrat hamnade först i Portugal, och sedan i en betongcell i Estland. Journalisten på Aftonbladet tyckte att historien om Werner var en rättslig skandal. Jo tack, han skulle minsann sätta klorna i historien om Hasselhauf.

Det hela började med att Hasselhauf infiltrerade sopskåpet under diskbänken i SÄPO:s fikarum under en vecka. Han satt en hel vecka, ihopkurad i sopskåpet, för att lyssna efter viktig information. Han lyckades bara snappa upp samtal om islamister och andra utländska namn. Hasselhauf gick därifrån i tron att ingen kände till infiltreringen, men efter ett tag kom en bil till Ståhlingrad. Den körde upp bredvid honom på gatan utanför Bengans Bageri. En agent hoppade ut ur bilen och slet brutalt in honom i bilen. På hans skrivbord placerades en lapp om kaffeplantagerna i Portugal av en SÄPO-agent. Jag begav mig genast ner till Portugal där Hasselhauf enligt lappen skulle befinna sig, men Hasselhauf var lika borta som snön.Efter en vecka i Portugal fick jag nog, jag satte mig på ett plan och åkte hem till Ståhlingrad. Jag kände att jag gjorde mer nytta där, än på uteserveringar i Lissabon. Väl hemma i Ståhlingrad fortsatte mitt sökande efter Hasselhauf, men sökandet visade sig vara förgäves. När frustrationen var som störst togs Werner till fånga och sattes i fängelse i Egypten. Vad skulle jag göra nu? Helt plötsligt var två av partiets nyckelpersoner tillfångatagna och försvunna utomlands.

Tack vare en bekant till Geten fick jag reda på att en person med insyn i organisationen Kemorovo höll Hasselhauf fången. Jag hade aldrig hört namnet, men Geten visste att det var något estländskt, eller ryskt. Men Geten letade fram information om att Kemorovo var en estninsk maffiaorganisation som ägnade sig åt utpressning och svartbyggen, samt att importera prostituerade till Sverige. Men organisationen hade även en annan viktig uppgift, nämligen att göra olagliga uppgifter åt SÄPO. SÄPO:S arbete begränsas av lagar och förordningar som de är tvugna at följa, men en organisation som öppet ställer sig utanför lagens spelrum kan härja fritt med vilka metoder som helst. Efter en del eftersökning drog jag slutsatsen att Hasselhauf borde sitta fången utanför staden, Narva - en stad vid den ryska gränsen.

I samma veva fick jag reda på att Fröjd ville åka till Estland för att studera nya förhörsmetoder. Jag blev naturligtvis eld och lågor över Fröjds planer, så jag skickade honom genast till Estland. Jag vet inte hur Fröjd fann Hasselhauf i cellen, men Fröjd gjorde ett mycket bra jobb och kommer få medalj vid söndagsmötet på Skoogvallen. Alltså, parken i Ståhlingrad.

Veckans Citat

2008-07-12T19:25:00.002+01:00

Veckans citat kommer ifrån Marie Antoinette:

"Varför äter de inte bakelser?"
"Låt dem äta bakelser!"

Alla ska få äta och ha möjligheten att äta bakelser.
(producerade från Bengans bageri såklart)
Lika rättigheter till Alla.

Fröjds Bragd

2008-07-12T19:11:00.001+01:00

Som ni alla vet så vet infiltrerade jag SÄPO för ett tag sedan, där fick jag tag på ovärderlig information som jag använde till utpressning i ett försök att stoppa FRA lagen. Efter envisa försök anordnade jag ett antal demonstrationer i de större städerna. Det blev droppen för alliansen som skickade SÄPO på mig och jag hamnade på ett fängelse i Estland. Det var i alla fall vad jag trodde innan Fröjd dök upp i morse, nu vet jag inte vad jag tror. Det senaste minnet jag hade innan isolationen var att jag skulle ta ett bastubad och att strömmen plötsligt gick.

I cellen tillbringade jag 3 långa veckor och tänkte mycket på livet med mitt röda brinnande hjärta. Varje dag var den andra lik, tills i morse. Jag hade precis påbörjat min tredje kopp kaffe då en argsint tegelsten krossade mitt fönster. Skrivet där, stod det med stora bokstäver att Reinfeldt skulle hjälpa mig ur knippan. Jag hatar Reinfeldt och han mig så hur skulle han kunna frita mig tänkte jag? Plötsligt rämnade väggen bakom mig och två fula ansikten tittade in mot mig i cellen. Två förfärliga nyllen och konstigt nog kände jag igen dem båda. Det var ett Mumintroll i bronsformat och ingen mindre än vår egen Fröjd, som stolt log mot mig med sitt ärrade ansikte.

– Hasselhauf! skönt att se dig igen kamrat.

Snabbt som ögat drack jag ut mitt kaffe och gled smidigt över de tunna, dåliga byggda kapitalist väggarna. Utanför stod en kohort av våra bästa män och uppehöll vaktstyrkan av lågavlönade sommarjobbande ungdomar utan fackliga rättigheter. Bara 17 år sedan skulle tonåringarna fått en bra utbildning, jag kände medlidande. Hur kunde kapitalistsvinen förstöra ett kommunistiskt folk på detta sätt? Hur kunde deras värderingar försvinna när deras ledare försvann 91 Äh, tänkte jag och konstaterade att inte heller balterna visste sitt eget bästa.

Sida vid sida med Fröjd marscherade vi ut genom köksdörren till mitt fängelse, våra självmordsbenägna kamrater följde efter oss i perfekta led. Inte en droppe blod hade spillts och det märktes att Fröjd var nöjd. Jag frågade hur han listat ut min position och situation. Så han började berätta den korta historian. Fröjd hade en morgon suttit och som vanligt läst sina tidningar med morgonkaffet i handen. På en sida med ”ny teknik” stod det om en hjärntvättningsmaskin som skulle testas i Estland. Fröjd hade genast blivit intresserad av att införskaffa en till partikontoret, bara som en ”rolig grej”. När han fortsatte läsa artikeln såg han att det skulle användas på en fiende till staten som hade en obotlig vanföreställelse som kunde skada kapitalet. När nu tidningen ifråga hette Svenska dagbladet så anade Fröjd misstankar. Det är känt att Werner är i Egypten så då var det tydligen att någon annan var i Estland. Fröjd hade då berättat för Ståhl som vid tillfället vart för trött för att sälta sig in i militärens något knasiga teori. Min kära vän Ståhl ville ta beslut efter en god natts sömn men Fröjd kände stundens allvar. Han tog ett beslut och i kommunismens namn beslagtog han par fiskebåtar i en okänd hamn. Ett tag senare så landsteg kohorten i Finska viken och de intog lätt den högteknologiska svenska anstalten. En staty av Fredrik Reinfeldt som var placerad vid ingången fick fungera som murbräcka och resten vet ni. Väl hemma i Ståhlingrad så gick jag raka vägen till Bengans bageri för att få ett mål mat och en stor kopp normal starkt kaffe. Moderata SÄPO sparar på all så inget bröd med utan luft eller icke blaskigt kaffe i normala koppar fanns inte så långt ögat kunde nå. Ni förstår inte hur mycket jag avskyr moderaternas små blåa koppar där endast en mun får plats.

Om Stefan vaknar idag så ska jag allt be om en förklaring till hur jag hamnade i Estland och varför han är så trött. Jag fattade inte ett ord om vad Fröjd sade om Kemorovo, men Ståhl brukar ha koll…

MD firar återträffen

2008-07-12T17:32:00.001+01:00

Efter Torkels fåordiga inlägg så vet ni kanske att Hasselhauf och Werner är hemma i Ståhlingrad. Det är helt fantastiskt! Torkel ryckte på axlarna i total likgiltighet vid återförenandet. Jag, Jan Dunke och Tant Märta har pyntat kontoret och bakat tårta idag, och mitt i allt stök bad jag Torkel att sätta sig vid datorn och sprida den glada nyheten via bloggen.

Efter mycket om och men gick han till slut in till Werners kontor där datorn står och skrev några rader. Men jag antar att ingen blev speciellt klokare av det kortaste inlägget i historien. Jag får tydligen skriva om återkomsten själv. Operationen och brevväxlandet med tjänstemän i både Pentagon och Rosenbad skedde i hemlighet. Fritagandet av Werner var inte speciellt svårt – efter ett intensivt brevskrivande till regeringar och med den egyptiska armén fick jag den briljanta idén att gå till pressen. Jag författade ett brev och skickade till Aftonbladet där jag beskrev gripandet av Werner. Jag påpekade även faktumet att gripandet var ett brott mot den svenska konstitutionen. Hotet att anmäla några tjänstemän inom det svenska rättsväsendet gick tydligen hem, för när rikspolischefen mottog ett samtal från en nyfiken journalist på Aftonbladet så passade tydligen att släppa Werner.

Rikspolischefen ringde genast till mig och bad mig att inte prata med pressen. Werner skulle släppas redan på kvällen om jag höll mitt löfte. Jag gjorde som polischefen sade, och mycket riktigt släpptes Werner. Idag har jag varit i kontakt med journalisten per telefon som till varje pris vill publicera historien om Werner. Men regeringen höll sitt löfte, och då håller jag mitt. Alltså kommer ni inte kunna läsa om Werner imorgon i tidningarna.

Kort och gott kan man sammanfatta det hela med att ”slutet gott, allting gott”.

Den stora börskrashen i Ståhlingrad!

2008-07-12T16:07:00.004+01:00

Jaha kära vänner, idag fick vi tillbaka Werner. på riktigt den här gången! Och Hasselhauf med för den delen, så nu är hela partiet samlat.

I övrigt så har gruvaktierna sjunkit med 20 procentenheter, men det beror nog på att vi inte bedriver någon verksamhet där. Detta betyder i vilket fall som helst att vi befinner oss betydligt närmare konkurs än vanligt.

punkt slut.

Ståhl ber om ursäkt - satte staden i chocktillstånd

2008-07-10T18:54:00.002+01:00

Idag måste jag faktiskt be alla som läste mitt senaste inlägg, och resten av alla vilsna människor här i Ståhlingrad, om ursäkt. Jag bockar och ursäktar åt framförallt Geten som blev offer av mitt dumma misstag. Misstaget består i att jag förklarade i ett inlägg att partiledare, Werner Wagner, satte igång en insamling igår. I själva verket var det Geten som tog sig an den hedersvärda uppgiften då han bläddrade fram Hasselhaufs födelsedag i vår kalender. Geten har varit rosenrasande hela dagen över mitt misstag.

Idag har jag ägnat mig åt bokslut och bokföring för året vilket nästan kändes värre än att ha medlemmarna utspridda över världen. Partiet gör av med alldeles för mycket pengar. När Hasselhauf kommer hem från sin resa, fångenskap eller vad han nu har åkt på, så kommer jag att sträcka upp honom ordentligt mot väggen. Han har gjort mycket bra, men alla hans resor börjar tänja på våra kassaböcker.

BRÅDSKANDE NYHETER!

2008-07-10T00:55:00.003+01:00

Historien med Bernt von Hasselhauf verkar nu få ett slut. Bernt von Hasselhauf lämnade, som vissa av er redan vet, en lapp på sitt skrivbord där han skrev att han reste till Portugal. Jag läste lappen, och tänkte att jag skulle åka efter honom, men när jag kom fram till våra kaffeplantager fann jag ingen Hasselhauf. Förargad, besviken och bortgjord åkte jag till Lissabon där jag gick runt i olika gränder och tittade på flera restauranger för att hitta Hasselhauf. Men han var helt borta - inte en enda taxichaufför hade sett honom. Efter ett tag i Lissabon började jag inse att mitt sökande hade varit förgäves, så jag styrde kosan hemåt Ståhlingrad igen. Dagar blev till veckor, veckor blev månader men Hasselhauf höll sig borta.

Idag har överste Fröjd - den stolte ledaren av självmordsbombarplutonen och dess enda medlem - presenterat en teori om att Hasselhauf befinner sig i tryggt förvar hos en SÄPO-cell i Estland. Fröjd ringde alldeles nyss till min stuga och väckte mig, så jag har fortfarande inte i mitt sömndruckna tillstånd fått helt klart för mig varför Hasselhauf har hamnat i Estland. En teori som herr Fröjd presenterade var att en maffiarörelse som kallar sig Kemorovo gör vissa uppdrag åt SÄPO, men jag ska sätta mig in i Kemorovos organisation och Fröjds teori imorgon när jag är utsövd.

Här hemma i Ståhlingrad har Werner satt igång en insamling för en födelsedagspresent åt Hasselhauf. Han började idag då han kom på att Hasselhauf fyller den här dagen.

USA regerar i världen

2008-07-05T11:24:00.003+01:00

Nu är det svåra tider här i Ståhlingrad och alla Moskvademokrater håller andan just nu. Som vi kanske vet, sitter vår partiledare i fångenskap i ett amerikanskt fångläger i Egypten, och någon vice diktator finns inte. Geten vill gärna se mig som partiledare, men efter en konflikt mellan mig och Torkel avsattes jag från posten som vice diktator. Det var på tiden då Torkel fortfarande var partiledare, och han var minsann lika grinig då som nu. Men efter konflikten fick Werner Wagner ta över min roll som vice diktator, för att Torkel skulle försvinna en vacker dag var det ju ingen som trodde. Men Torkel försvann, Werner fick träda in som partiledare, och Torkel kom tillbaka till Ståhlingrad. Men naturligtvis hade inte Werner tänkt på att tillsätta någon vice diktator, så nu står partiet utan ledare. Torkel fick den betydelsefulla och fantasifulla posten som partiutfyllnad, och den posten har han kvar även idag.

Men problemet med Werner och vår partiledare är svårt. Geten ägnar dagarna åt att sätta giller i alla huvuden hos medlemmarna i Ung Diktatur. Hans sofistikerade och genomtänkta plan är att storma det amerikanska fånglägret, skjuta ihjäl ett hundratal CIA-agenter som står posterade utanför lägret och frita Werner. Planen skulle fungera om det inte vore för att vi pratar om världens mest kapitalistiska och största supermakt. Coca Cola-landet älskar att skryta om sin armé som de har använt till att utplåna flera länder i två olika krig - först kriget mot kommunism och sedan kriget mot islam. Det värsta av allt är att människor är för dumma för att bry sig och tillåter sig att indoktrineras med att jänkarna krigar för demokrati, fred och mot ondskefull terrorism.

Vem känner till Usama bin Ladins företagsimperium? Vem tror inte att al Qaida inte är en terroristorganisation? Al Qaida har faktiskt inte utfört ett enda terrordåd, utan al Qaida är ett nätverk för terrororganisationer som hålls ihop av Usama bin Ladin. Alltså mannen, som under Sovjets ockupation av Afghanistan, mottog enorma summor pengar och fick sina män tränade av USA. Då skulle den röda kommunismen utrotas, och vi i Ståhlingrad ägnade många dagar åt att klia våra huvuden blodiga och fundera över strategier för att hantera hotet från väst. Idag kan vi lyckligtvis operera ostört, för nu har kampen mot kommunismen upphört. Muslimerna är de nya svarta fåren i världen och istället för vi, så får Usama bin Ladin gömma sig i grottor. Men företaget som har patent på ett ämne som förhindrar bottensafter i läskadrycker, och förhindrar trycksvärta från tidningar, finns fortfarande kvar och ägs av Usama bin Ladin. Varje gång man köper en flaska läsk, en tidning eller en broschyr så skänker man några ören till islamister och deras kamp mot USA.

Här i ståhlingrad har vi bara en muslim, och han öppnade en pizzeria här i Ståhlingrad för någon vecka sedan. Igår, efter en argumentation med Geten gick jag till pizzeria Jihad och åt en faktiskt delikat pizza. Då kändes Usama bin Ladin, och hans företag, långt borta. Dagen hade bjudit på frenetiskt korrensponderande med amerikanska myndigheter som förnekar all kännedom om fånglägret i Egypten och Werner, tillsammans med Getens tjatande om att vi borde storma lägret i Egypten.

Hemma i Wernerlösa Ståhlingrad

2008-06-29T20:51:00.002+01:00

Igår kom jag hem från uteserveringar, värme och stränder i Lissabon. När jag kvitterade ut min röda jeep från ett parkeringsgarage vid Arlanda fann jag till min förfäran att någon hade gjort en stor repa på förardörren. Den sträcker sig hela väggen över dörren, men företaget, som hade fått betalt av mina surt förtjänade pengar för att förvara min bli tryggt och säkert, förnekade givetvis att de skulle ha skapat repan. Men bilen rullar ju ändå.

När jag kom hem till Ståhlingrad kunde jag konstatera att partiet för tillfället saknar partiledare. Vår partiledare, Werner Wagner, befinner sig nämligen i fångenskap hos amerikaner i Egypten. Denna beryktade FRA-lag skulle på pappret träda i kraft år 2009, enligt en votering i Sveriges riksdag. Men maffiakartellen, eller om man vill kalla det underättelsetjänsten, SÄPO, satte lagen i kraft alldeles bums.

Skandal! Werner i fängelse

2008-06-19T12:42:00.004+01:00

Ännu en gång sitter nu Moskvademokraterna och rullar tummarna vid sin partiledares frånvaro.
Men få inte upp era förhoppningar, denna gång är det ingen som har dött. Partiets ledare Werner Wagner sitter i denna stund på ett flygplan på väg mot Egypten, där han ska buras in. Efter att bestämmelsen om att Försvarets Radioanstalt ska få övervaka all mail- och telefontraffik till utlandet röstats igenom av staten så kom CIA och hämtade honom på fläcken. Detta även om lagen inte kommer att träda i kraft fören om ungefr ett år, fallet var tydligen så pass allvarligt att de kände att det inte kunde vänta. Fråga mig inte vad han har planerat, inte ens jag vet vad som rör sig i den mannens huvud.

Just nu håller Ung Diktatur tillsammans med Överste Frejnar Fröjd på att planlägga en räddningsplan, eftersom UDledare Getens vanliga plan att bara storma fienden antagligen inte kommer att fungera den här gången.

Solen närvar där Hasselhauf saknas

2008-06-13T17:25:00.004+01:00

Idag mina kära vänner sitter jag på ett internet-café i stökiga Lissabon. Hemma i Ståhlingrad regnade det för ungefär 20 minuter sedan, enligt Werner Wagner. Men här går termometern minsann inte under 30 grader, och solen drar sig inte för att bjuda på sig själv. Men man kan ju undra vad en person från ledningen av Moskvademokraterna gör i Portugal. Ja, det undrar jag också.

Det hela började förra veckan när jag gick in å Hasselhaufs kontor i ett mycket hedersvärt ärende, men till min förfäran hade Hasselhauf lämnat oss för att resa till Portugal i ett bråskande ärende. Enligt lappen skulle han befinna sig vid kaffeplantagerna, så jag åkte genast hem och slängde ner lite kläder i en väska. Efter det satte jag mig på första bästa plan ner hit till Lissabon. När jag kom till flygplatsen satte jag mig genast i en gul taxi som tig mig till kaffeplantagerna där Hasselhauf skulle befinna sig. Men när jag kom dit mötte jag bara några vanskötta odlingar som var nästan igenväxta med ogräs. Jan Dunke har tydligen inte hunnit med att sköta trädgårdar både i Ståhlingrad och här i Portugal.

Nu sitter jag på ett internet-café här i Lissabon och undrar var han är. Kan den där veckan i SÄPO:s köksskåp ha satt sina spår.

Veckan innan Hasselhauf spårlöst försvann var han väldigt väldigt upprörd över den kommande FRA-lagen som innebär att all virtuell trafik som går över Sveriges gränser kommer att övervakas. Han svamlade mycket om att regeringen skulle kunna rota i alla register utan tillstånd. Det låter kanske rörigt men jag förstod inte allt själv ens en gång.

Men jag hittade en hemsida med mer information
http://www.stoppafralagen.nu/

Studentenas händer färgades röda

2008-06-06T23:22:00.005+01:00

Nu är det länge sen ni hörde av oss, men dagarna går i ett och vi nu sakta närma oss en lugn period i våra liv. Sommaren är här ned grönska och fröjd och en svalfamilj har skaffat sig bästa boplatsen i Ståhlingrad. (På huvudet av min staty.)
Sen vårt uppehåll på bloggen började har mycket hänt, jag hamnade i fängelse och Ståhl sökte efter mig i Portugal. Torkel lyckades få igång faxen till sin egna användning och genom det varit lite frånvarande. Ni vet hur det är med abstinensen...
Partiledare Werner Wagner lever fortfarande sitt eget liv och får regelrätta utskällningar medan jag sitter inne på mitt kontor. Mitt frenetiska arbete med att utveckla partiet framskrider i samma tempo som förut - upp tidigt på morgonen, till kontoret där jag låser in mig och begraver mig i papper och brev.

Men nu är sommaren här och för vissa lyckliga ungdomar har det vankas student och framtidstro. Jag har tillsammans med den alkoholiserade Torkel och Ståhl har åkt på studentturne i vårt avlånga land. Studnetturne innebar att vi reste runt till olika orter med organisationen, Ung Diktatur som svans efter oss. På de nya orterna har vi besökt studentskivor, ätit underbar mat och skaffat nya anhängare. Stora framsteg har därmed noterats på protestlistan.

En av hyllningarna till oss från en student i Uppsala.
(Sekunden innan han ramlade ihop och föll in i potatis-dryckens dimma.)

Här är en sång som vi hjärtligt rekommenderar till alla studenter att sjung som beskriver vår styrka och hopp på en röd- framtid. Vi önskar ändå bara att det varit Jan Dunke som komponerat låten. Tyvärr kan vi inte skryta om det...

Sjung om studentens lyckliga dag,
låtom oss fröjdas i ungdomens vår!
Än klappar hjärtat med friska slag,
och den ljusnande framtid är vår.
Inga stormar än
i våra sinnen bo,
hoppet är vår vän,
vi dess löften tro,
när vi knyta förbund i den lund,
där de härliga lagrarna gro!
där de härliga lagrarna gro!
Hurra!

Svea vår moder hugstor och skön,
manar till bragd som i fornstora da'r,
vinkar med segerns och ärans lön,
men den skörd utan strid man ej tar.
Aldrig slockna då
känslans rena brand,
aldrig brista må
vår trohets helga band,
så i gyllene frid som i strid.
Liv och blod för vårt fädernesland!
Liv och blod för vårt fädernesland!
Hurra!

Borta är åt helvete

2008-05-18T12:46:00.002Z

Den här helgen har jag befunnit mig på okänd ort då en släkting till mig har gått och blivit sjuk. I dagens samhälle är det viktigt att värna om sina närmaste även om arbetet blir lidande, för det utgår jag från att det har blivit. Partiet blev ett zoo dagen då Torkel drev iväg till Dominikanska Republiken med Jan Dunkes eka. När jag och Jan Dunke stod på stranden och tittade på Torkel i båten utan åror, så förstod jag att det skulle sluta illa. När ordningen la sig över Ståhlingrad på eftermiddagen tillträdde Werner Wagner som partiledare, och partiets stadga och rutiner vändes upp och ner. Men efter fikastunden i fredags begav jag mig till den här platsen och den här staden. Jag har försökt att hålla kontakten med partikontoret per telefon, men mina försök att ringa har varit förgäves. Ingen svarar och lappen med nummret till Werners mobiltelefon har jag tappat bort.

Ikväll känner jag att min närvaro kommer att behövas i Ståhlingrad, så då ska jag styra hem min röda jeep och trotjänare. Jag hoppas verkligen att Tant Märta och Jan Dunke har hållt ställningarna där hemma.

Traktamenten och Torkel i majonäs

2008-05-16T06:51:00.002Z

Fredagmorgon och jag sitter på kontoret, hårt arbetande och sörplar en kopp äckligt kaffe som har stått på mitt bord sedan igår. Men efter kalla krigets dagar har jag haft svårt för att slänga mat, man lär sig helt enkelt att uppskatta mat och dryck när man inte har mat i kylskåpet dygnet runt. Det är bara att titta på Ung Diktatur, de har aldrig varit med om krig och kan minsann inte äta upp mat som de lägger på tallriken. Men partiet ligger dessvärre dåligt till i opinionsmätningar, så medlemmarna kommer nog att lära sig värdet av mat den hårda vägen. Mer om detta kommer ni att kunna läsa om i mina memoarer från livet som är på väg att publiceras. Bara jag får tid över till att skriva klart memoarerna så ska ni få läsning så att det räcker och blir över.

Idag har jag sprättat upp kuverten med räkningar från alla världens kanter, och det var sannerligen ingen rolig läsning. Torkels äventyr i Paris och Finland har kostat partiet åtskilliga summor då den seniga bastugubben inte kan leva enkelt och bo på vandrarhem. Ska han äta så duger inte en ostmacka, utan det måste vara något finare. Restaurangnoterna var så höga så att jag bara kastade papprerna på golvet och gick ut. Därför har jag skrivit upp schema för fikastunden idag.

Men under dagen ska jag ringa några restauranger i Paris och Helsingfors för att fråga om det är tillåtet att ta sådana hutlösa priser. De finländska restaurangerna tänker jag lämna ifred, för de kan få ett bidrag efter vinterkriget. Men arroganta och domesticierade fransmän ska minsann inte ha våra pengar! Jag spenderade flera månader i deras regniga land för att undersöka den svenska kolonin, Normandie. Mycket har hänt sedan våra ärade vikingar erövrade platsen. Många krig har utkämpats där och vissa känner säkert till Dagen D, om inte föreslår jag en historiekurs för dumma analfabeter för viss kunskap måste man ha om världen. Nu är området mest regnigt och prytt med gamla krigskyrkogårdar, pampiga kyrkor och fästningar. Inte ens fransmännen vågar sig dit längre, men det är vårt land, TA GEULE till alla som har mage att säga något annat. C'est notre pais, donc nous le conquirrons.

Det var bland annat frågan om Frankrike och Finland som jag tänkte demonstrera för under första maj. Men tack vare vår eminenta partiledare kunde jag inte närvara vid manifestationen.

Från Paris till de finska skogsmarkerna

2008-05-12T17:18:00.005Z

Efter att jag kom hem från min korta visit i Paris så upptäckte jag, inte oväntat, att jag genast fick en ofantlig längtan bort ifrån Ståhlingrad. Jag fick för några dagar sedan ett samtal ifrån min gode vän Juhani Jukkasjärvii som inviterade mig och (!) Werner Wagner till en bastuhelg i hans lilla timmerstuga utanför Helsingfors. Juhani är Juha Palmrots, alltså vår förre bödels, äldre broder. Vi träffades i vår ungdom när jag gick på Saunakonservatoriet i Helsingfors. Detta var alltså året efter att jag avslutat min utbildning på Moskvas Övre Kommunistiska Höskola. Jag och Stefan Ståhl träffades ju, som bekant, då jag gick mitt sista år på MÖKH och han gick sin kommunistiska basutbildning, som för övrigt är en fjuttig liten kurs på fem-sex dagar. Efter att vi avslutat våra studier kände vi att vi behövde ett sabbatsår och sökte därför in vid Helsingfors Saunakonservatorium där vi träffade den då unge Juhani Jukkasjärvii, som faktiskt var världsmästare i sin åldersgrupp i bastubadning på den tiden! Han kom att bli något av en mentor för mig och Ståhl som var väldigt oerfarna bastubadare.

Men tillbaka till saken; för att liva upp lite gamla minnen så ville alltså Jukkasjärvii träffas på lite bastu och kosken. Ståhl hade så mycket arbete så det fick bli partiledare Wagner, som förunderligt nog inte verkade ha något speciellt för sig, som ackompanjerade mig i Ståhls ställe. Och jag tänkte att det kunde vara bra för Werner se de spår som Sovjet lämnade efter sig under den tid då de ockuperade finland; betongens något gråare nyans och de fula husen som Helsingfors består av. För övrigt så är Finland ett fint land. Efter det att Skåne har avlägsnats från Sverige så kommer vi att sätta nästa plan i verket: nämligen återerövrandet av Finland! Vi moskvademokrater ska återställa Svea Rike som det var för 200 år sedan!

Bastuhelgen blev i alla fall lyckad trots Werner Wagners närvaro. Wagner och Juhani kom till och med riktigt bra överens där de satt och skrek "LÖJLE" och kastade sprit på aggregatet båda två!

Werner har dessutom tvingat mig att lägga upp den här bilden på en lego-konstruktion som han byggde medan han väntade på att jag skulle ta ut euro på banken innan finlandsresan. Jag har inte mycket att säga till om, eftersom han hotar med att ge mig sparken och dra in min pension.

Vi ser luckorna i försvaret

2008-05-10T19:44:00.002Z

Nu hoppas jag att moderaterna tillämpar den beryktade yttrandefriheten, för moskvademokraterna, det vill säga jag, har sannerligen sett bristerna hos den svenska säkerhetspolisen, SÄPO. Under en hel vecka har jag lyckats infiltrera deras fikarum genom att sitta ner vid ett eget bord och stirra ner i min kaffekopp. Kaffet ur deras brummande automat var verkligen äckligt! Därav alla brister som stör systemet, till exempel, hur kunde jag infiltrera deras fikarum genom att låsa in en fjortonårig prao-elev på toaletten och sedan sno dets prao-bricka. Efter det var ju alla problem lösta - bara att marschera genom deras säkerhetskontroller med brickan på bröstet. En rundtur på anläggningen visade hur lätt det är att infiltrera SÄPO utan också en tibetan i städskrubben, talibaner från irak renoverade entré hallen, en mexikan under diskhon och slutligen jag i fikarummet. Mixen av alla nationaliteter förbryllade mig minsann.

Under veckan i fikarummet fick jag mina fördomar om moderaterna bekräftade. De där jävla moderaterna är helt sanslösa! Där satt jag i ett fikarum, mitt bland välavlönade människor med hög utbildning, och de pratade bara om sina ungar och om golf. De pratade även lite om sina jobb och gnällde över personer med arabiska och outtalbara namn som tydligen skulle figurera bland kriminella kretsar. Moderaterna hade ohyggligt mycket fördomar om hårt arbetande invandrare, men vad värre var så gnällde de över sina jobb. De sitter bara på sina välgödda arslen och sållar agnarna från vetet. De har nog inte byggt en egen staty någon gång, de beställer bara en staty och sedan hamnar den på plats. Deras lathet gör att de föraktar sjuka och utsatta människor i samhället, och baktalar dessa ointegrerade invandrare i samhället. Lösningen på problemen i Rosengård, Rinkeby och Angered, i Göteborg, är faktiskt att hjälpa alla sårbara människor som bor där.

Efter infiltreringsveckan var jag ju tvungen att släppa ut fjortonåringen från toaletten. Men när jag låste upp dörren fann jag till min stora förvåning en toalletstol som det var stopp i, och ett par skor utmed väggen. Nåväl, den kommer nog ut på ett eller annat sätt, tänkte jag, glad i hågen, och gick sedan hem till Stefan Ståhl.

Dansk poesi: "Sköra drömmar"

2008-05-06T13:39:00.006Z

"Sköra drömmar"

Partiledare bjuder in svartklädda vänner
De ger Skoog en sopkvast hans dag till ära
De trevliga gästerna till källaren ränner
Matti också, efter att ha bekänt sina drömmar kära.

Den tyske syntaren kommer upp efter ett tag
Hämtar en spann vatten, för att tvätta bort blod
Minister får onda aningar, vad har han gjort idag?
Och känner sig illa till mods.

I källaren ligger Matti död
Överdos han tagit, blivit farlig, hans vänner fick ihjäl honom slå
Golvet var av blodet rött, Ståhl var av ilska röd
Bloggen var konstigt nog blå.

Livets väg delar sig till mången stig
Dödens käftar slukar alla tält
Matti lyckades inte stoppa krig
Men i komposten bidrar han till att stoppa svält.

Denna dikt är skriven, söndagen till ära, av vår vän; den danske poeten. Eller Den danske poet, som han själv säger. För att läsa fler av hans verk, besök hans blogg: Newspring

Den borgerligaste borgen

2008-05-06T13:13:00.005Z

Som ni säkert har märkt, våra kära och trogna läsare, så har vår blogg under de senaste dagarna gått igenom en mycket förvånansvärd och motbjudande förvandling. När Stefan Ståhl i Söndags bokfört dagens händelseförlopp och förklarat situationen med den döde syntharen, som nu ligger och förmultnar på vår fantastiska kompost, kom han in till mig och frågade mig varför i helvete vår blogg hade förvandlats till vad som ser ut att vara en tribut till det stora böljande havet en solig dag i början på juli, den är ju blåare än Jan Dunkes nya blåställ; och det är blått må ni tro!

I raskt tempo marscherade vi efter detta konstanterande upp till Werners rum, alltså mitt gamla kontor, varifrån allt bloggande sker eftersom vi inte har flyttat på datorn ännu. Ståhl röck hörlurarna från skallen på Wagner och jag tog ett stadigt grepp om hans svarta krage. Och så började korsförhöret.

Det visade sig att det var en av Werners syntharkompisar som hade kläckt den fantastiska idén att måla om bloggen och ändra slagorden "ett skitrött parti" till "Den borgerligaste borgen! Alliansen, släng er i väggen!". Jag beordrade Werner att genast återställa sidan till dess forna glans och glamour, men det gick inte alls eftersom Werner har ungefär lika bra hand med datorer som Stefan Ståhl. Här går man och tror att dagens ungdom är födda med de här egenskaperna, men Wagner verkar som vanligt krossa alla mina förväntningar.

För tillfället pågår nu en utredning som ska visa vem av de tre resterande svartisarna som är den skyldige, sedan så kommer personen i fråga att lynchas omgående. Jan Dunke, den händiga karlen, har blivit tillfrågad om att ställa om färgerna igen. Det är bara en fråga om dagar nu tills ni får tillbaka era sköna, gröna moskvademokrater!

DÖDSFALL!

2008-05-04T11:13:00.007Z

Äntligen är Torkels bedrövliga födelsedag slut så att vi kan tänka på annat igen. Torkel var sur som vanligt igår eftersom hans gamla hembränningsapparat blev återställd till fax som vi så väl behöver, om inte för att hålla kontakten med Brunte Bukpress i den kambodjanska djungeln där han befolkar vår ambassad. Just nu är Torkel ganska mallig för Werner funderar på att ge honom en mer betydande post än partiutfyllnad. Torkel hoppas säkert på att bli partiledare, men så dum är nog inte ens Werner. Jaja, det är åtminstone roligt att Torkel är glad för en dag, så jag låter honom spatsera omkring i sin kostym och hatt, och prata med alla som han möter.

Igår kom dessutom Werners kompisar för att fira av Torkel. Werner har skaffat sig ett kompisgäng med fyra personer, alla har svart hår, svart skjorta med ett rött rep som slips och är lika dekadenta som Werner själv. Efter att ha dunkat Torkel i ryggen och gett honom en sopkvast gick syntarna ner i vår källare där Werner har inrett ett rum med soffor och en tv. De brukar träffas där regelbundet för att röka vattenpipa. En person stannade dock kvar för att prata med mig, det var svårt att höra vad han sa men jag tror att han kallade sig för Matti. Han pratade hur som helst om sina innersta drömmar, vilka uppenbarligen saknade totalt intellektuell substans då hans största dröm var att stoppa krig och sväva på ett moln som en gud.

Senare på kvällen kom Werner upp från källaren, han gick rakt in i köket och hämtade en hink vatten. Jag gick ut från mitt kontor med pennan bakom örat, Werner ryckte till när han fick syn på mig. Det visade sig att hinken med vatten skulle användas till att tvätta blod. Jag fick givetvis en obehaglig känsla i magen när Werner sa att han skulle torka blod i källaren, så jag följde med honom ner till gillestugan för att se var blodet kom ifrån. När jag kom in i rummet höjde jag på ögonbrynen och ryggade tillbaka. Sofforna var sönderrivna, det låg skumgummi över allt från sittsarna och på golvet låg Matti, död i sitt eget blod. Gruppen med syntare skrek och var alldeles förtvivlade. Jag höjde rösten och skrek NU JÄÄÄVLAR FÅR DET VAARA NOG!!! Det blev knäpptyst i rummet och jag kunde äntligen tänka klart, men för att undvika några nya utbrott körde jag ut alla fula syntare förutom Werner. Han skulle förklara situationen och varför vår blogg var blå idag. Det visade sig att Matti hade tagit för mycket av någon drog och hans uppförande var farligt för de andra i rummet. För att oskadliggöra Matti slog de helt sonika ihjäl honom.

Werner tog ett kraftigt tag om Mattis fötter och jag tog ett rejält grepp om hans huvud. Sedan bar vi ut Matti och slängde honom på partiets kompost. Jag beordrade Werner att täcka liket med de döda rådjuren som redan låg där. Visserligen är det Jan Dunkes uppgift att sköta vår kompost, men om han visste att det låg ett lik i komposten så skulle han aldrig gå i närheten av den, därför ska inte Jan Dunke ha kännedom om liket. Werner tvekade en stund innan han tog tag i greppen bredvid komposten och rörde om. När man rör om med en grep i en kompost så tillför man syre till avfallet vilket behövs för att få en fin matjord. Alla kadavrer kommer nog att bli fin matjord tillsammans med Matti.

Jag gick tillbaka in i partibyggnaden och ner i källaren för att skölja bort blodet på det gula betnggolvet. När Werner var klar med komposten kom han tillbaka till rummet. Sedan pratade vi en stund om röran som hade uppstått. Werner stank tyvärr alldeles förskräckligt av rådjurskadavrerna som har legat i komposten sedan förra året. De hamnade där efter att Jan Dunke besprutade våra äppelträd. Visserligen var det jag som övertalade Jan Dunke att använda ett starkt medel så att insekterna verkligen försvann från äpplena, men jag visste ju inte att rådjur åt äpplen. Werner svor över tranorna som hade attackerat honom vid komposten, och jag får faktiskt erkänna att det i vår fantastiska kompost finns mer tranor än maskar, hur det nu kommer sig. Förra veckan rapporterade tant Märta att hon till och med hade sett några gamar kretsa omkring ovanför den.

Torkel i Paris

2008-05-03T17:26:00.005Z

Idag är det den tredje maj, alltså min födelsedag. Jag kan stolt säga att jag fortfarande är tre år yngre än den gamle gubben Stefan Ståhl, om jag minns rätt. Jag väcktes idag av mina partikamrater som stod och skrålade för full hals i dörröppningen: JA MÅÅ HAN LEEVA! Werner gav mig en påse karameller som jag har hällt upp i en skål för allmänheten att äta ur; jag vill se vilken effekt de har på dem som äter dem innan jag smakar själv. Ståhl och de andra hade inte några presenter med sig eftersom de anser att det är ett negativt kapitalistiskt tänkande.

Jag har känt mig lite värdelös nu sen jag kom hem ifrån mitt gamla Sovjet, eftersom jag numera inte fyller någon som helst funktion inom partiet, utan bara ses som utfyllnad av partilokalerna. Jag har språkat med Werner Wagner om en möjlig tilldelning av en mer betydande position inom partiet, och han svarade att han skulle tänka på saken. Den där maktgalna tysken borde ge mig min post som partiledare tillbaka, men det verkar inte som att han är särskilt pigg på det. Men faktum är att inte mycket blir gjort i ett parti där partiledaren bara sitter uppe på sitt kontor och stoppar i sig roliga piller och lyssnar på synth på så hög volym att det dammar om taket på nedervåningen.

För att inte gå ner mig för mycket genom att bara sitta och läsa kommunistiska manifestet och dricka kaffe hela dagarna så beslutade jag för några dagar sedan att åka till Paris. Jag bestämde träff med president Nicolas Sarkozy och tog första bästa flyg till Beauvais flygplats, 8 km utanför Paris. Efter två timmars flygresa och en timme med buss befann jag mig i Frankrikes bedrövliga håla till huvudstad. Gatorna var trånga och det fanns inte en bil utan två eller tre rejäla bucklor i plåten. Kl tre på eftermiddagen mötte jag Sarkan på ett litet fik på Rue Legendre där jag beställde en svindyr "café regulaire" för € 4, som visade sig vara en halv cl med beskt espresso. Det är ju helt otroligt att man inte kan få en vanlig jävla kopp kaffe i en av Europas största städer! Som att det inte skulle räcka med att vi fick så snålt med kaffe så fick vi en varsin pepparkaka fast det snart är sommar! Sarkan pratade om sin nya fru som är italiensk fotomodell och en känd sångerska. Jag berättade att min fru brann upp för ett år sen. Han tyckte att det lät tråkigt, men jag sa att jag var glad ändå. Och pengarna från hennes livsförsäkring räddade partiet ur en ekonomisk kris.

Efter att jag hade svalt den lilla klunken kaffe och den onödigt långa fikastunden var slut (den kunde ha gjorts flera minuter kortare om bara de där förbannade fransmännen kunde lära sig att prata engelska eller ryska!) så begav jag mig till Louvren för att besöka platsen där Jan Dunkes målning av den moskvademokratiska partiloggan borde hänga, bredvid Mona Lisa alltså. Men det visade sig att säkerhetspersonalen på muséet hade hängt den bakom Mona Lisa. Tydligen så hänger man för tavlor som man inte gillar och och skyller på säkerhetskäl! De påstod att en grupp terrorister som kallade sig för "bualaget" hade varit där och försökt riva ner den.

Efter denna enorma besvikelse och förödmjukelse påbörjade jag en vandring längs Champs Elysé mot triumfbågen, innan jag insåg att min dåliga hjärta aldrig skulle klara av den långa promenaden. Så jag åkte hem istället!

Fika utomhus

2008-04-25T14:55:00.003Z

Idag är det fredag och partiet har välkomnat våren genom att fika utomhus. Torkel har varit lugn och faktiskt ändrat sitt humör en smula, från att vara oerhört bitter och ptrevlig så har han kunnat ge ifrån sig en och annan skrattsalva. Det verkar som att gårdagens utbrott fick honom att komma på bättre tankar, så Torkel kom faktiskt med egna idéer kring första maj. Första maj är som ni alla vet, en dag för arbetarna att demonstrera på, och partiet tänker för ovanlighetens skull demonstrera i staden Ludvika, en kulturlös liten stad i södra Dalarna.

Men först ska jag, Stefan Ståhl, fylla år om några dagar. För att fira min födelsedag har Torkel bestämt att han ska resa till Paris den dagen. Han kan behöva komma ifrån Ståhlingrad ett tag och vila upp sig.

Vi återkommer med mer information om vårt soppkök och demonstrationerna under första maj imorgon.

Faxen Bränner

2008-04-25T11:44:00.005Z

I morse tog jag på darrande ben de sista stegen mot Torkels dörr. Sakta och försiktigt gläntade jag på dörren och kikade in. Jag hade förväntade mig ett fält av minor och glasskärvor, men istället möttes jag av ett madrassklätt rum och en Torkel Skoog som satt i hörnet av rummet, kramandes sin nalle. Bredvid honom stod en halvdrucken whiskeyflaska utan etikett. Jag gick fram till min nedgångna vän och frågande om hans tillstånd. Han ryckte till eller rättare sagt, sköts upp i luften med ett gällt tjut. Han tittade med blodsprängda och livrädda ögon, han frågade mig om jag kunde stoppa ner mer potatisskal i partiets gamla fax från 1962. Sekunden efter ramlade han ihop som en säck och var till synes avsvimmad.

Jag gick ut ur rummet men han ropade efter mig "lägg pppotatiiiskalen i faaaxen nu!". Hans entusiasm i rösten gjorde mig misstänksam, så jag gick till faxen för att kolla om det låg några potatisskal där, och det gjorde det. Vid närmare undersökning fann jag att den numera fungera som en hembrännigsapparat. Jag tog deni min famn och gick ner till Jan Dunke som fanns i källaren så han fick bygga om den till en fax igen. Det är inte för att jag bryr mig om Torkels dryckesvanor utan för att partiet behöver en fax. Förutom Brunte Bukpress meddelanden hur han håller på att svälta ihjäl i djungeln, så får paritet även viktiga meddelanden.

Torkels utbrott har satt Ståhlingrad i kaos och skräck

2008-04-24T19:17:00.004Z

Det är tråkigt att partiet är tysta här på bloggen och bara rapporterar de tråkiga påbuden som sker med jämna mellan rum. Igår på eftermiddagen när jag gick på toaletten så skrämde min spegelbild faktiskt vettet ur mig. När jag tittade in i spegeln satt en sked i mitt öra. Jag trodde inte mina ögon, men där satt den efter Torkels utbrott. Jag blev dessutom överrumplad av Torkels vrede igår och hans okontrollerade utspel. Vanligtvis brukar Torkel träta och vara otrevlig, men jag har nog aldrig sett honom tappa besiningen på ett sådant dramatiskt sätt som igår.

Det hela började med att partiet åt ärtsoppa som vår eminenta kock, Tant Märta, hade kokat. Helt plötsligt hittade Torkel en potatis i sin portion. "Vem fan har lagt en potatis här!?" utbrast Torkel. Sinnessjuka partiledare, Wagner kunde inte hålla sig för skratt när Torkel såg alldeles bedrövad ut och med en potatis på sin sked. "Jaha, nu är det du som får gifta dig", svarade Tant Märta med ett skratt. Torkel blängde surt på Tant Märta, men fortsatte att sörpla sin soppa. Till slut sa Geten med ett hånfullt léende, "Torkel har ju varit gift förut, så han har sina rutiner när han bränner sina fruar", och fortsatte att skratta. Jan Dunke insåg att det Geten sa var mycket provocerande och manade flera gånger till Torkel att besinna sig. Helt plötsligt kom ett regn av skedar över oss. Torkel skrek och skällde så att saliven sprutade ur hans mun, han hyperventilerade och hade helt och hållet tappat förståndet. Samtliga medlemmar flög ner under bordet och gömde sig för regnet.

Jag var så överrumplad så att jag förmådde mig varken att prata eller gömma mig under bordet, utan satt kvar en stund innan jag också dök ner under bordet och slog pannan i Jan Dunkes knäskål. Sedan satt jag under bordet och tittade på konstiga figurer i alla möjliga färger som flimrade förbi mina ögon. Efter Torkels utbrott sprang han in på sitt rum och smällde kraftigt igen dörren. Hasselhauf har pratat med Torkel idag och Reiji Roy har också gjort en del tappra försök att muntra upp Torkel.

"Skedarna färgade himlen mörk"

2008-04-23T19:03:00.005Z

Torkel Skoog har gått igenom en stor förändring liksom hela partiet. Allt är helt annorlunda från våra gulddagar med Torkel vid makten. Jag anser att han måste tillbaka vid makten för kommunismens och sin hälsas skull. Det tänker jag ofta på och jag tror de andra gör det också, men ingen vågar säga något. ”Det finns öron överallt”, som jag brukar säga. Anledningen till att jag nämner det här är för att Torklel gick, eller rättare sagt ”satt” bärsärkargång.

Det var idag vid våran andra lunch började han plötsligt slänga skedar omkring sig. Himmlen färgades mörk och jag tog snabbt skydd under bordet. Jag tittade förvirrat på de andra som inte heller tycktes förstå något. Till vänster om mig fanns stackars Stefan som oturligt nog fått en sked i örat när han lamslagen suttit kvar vid bordet. Förutom hans lätta skada såg de andra välbehållna ut.
Plötsligt tystnade larmet de tunga järnskedarna och jag tog tillfället i akt och kika fram över kanten. Det skulle jag inte ha gjort, för med några centimeters marginal missade Torkel mig med den stora kitteln. Blixtsnabbt slängde jag mig till golvet igen, den här gången likblek och kittande efter luft. Stefan tittade på mig utan att säga något, trots att han såg allvarlig ut kunde jag inte låta bli att flina. Min kära vän verkade inte lagt märke till träffen och hade fortfarande skeden i örat. Soppan flöt över hela golvet och en potatis gled otäckt nära oss. Geten tog tillfället i akt att stoppa dess framfart genom att äta upp den. Med ett våldsamt brak, ackompanjerat med Getens smaskande stängde Skoog sin dörr.

Ståhl och jag pratade inte mer om incidenten idag och komiskt nog upptäckte han inte skeden förrän några timmar senare.

Bastu och vårlöv

2008-04-18T22:05:00.002Z

Äntligen har jag kommit hem och kan njuta av den Torkelfria helgen som jag har framför mig, inte för att jag har något enot Torkel, men han kan faktiskt vara irriterande med sitt sura humör. Därför bestämde jag och Hasselhauf oss för att basta för fredagen till ära, och så har vi gjort hela kvällen. Den lönnfeta Hasselhauf fick någon konstig form av värmeslag och tappade medvetandet i sitt badkar efter att han yrade om Arnold Schwarzenegger och hans förändrade kropp. För att utrycka mig klart så satt hans skräck och förvandling i hjärnan. Efter att Hasselhauf svimmade gick jag hem.

Nu känner jag mig hälsosamt trött och ska gå och lägga mig. Imorgon ska partiet samlas i Skoogvallen framför Hasselhaufs bedrövliga staty, klockan fem på morgonen. Många medlemmar ville räffsa löv i Skoogvallen och på gården utanför partikontoret, och så här på våren kan det behövas. Men när medlemmarna tror att de har någon rätt att påverka saker i partiet som lövräffsning, så får de ta konsekvenserna av det. Därmed får medlemmarna börja klockan fem imorgon bitti!

Bastustund har guld i mun

2008-04-17T07:43:00.006Z

Bastunatten blev kort tillsammans med Ståhl. Jag förstår inte hur Stefan kan klara så lång tid i en 120 gradig bastu. Svetten rann som ett vattenfall ifrån mig och jag kände hur min kulmage kokade på mig. Ståhl bara skrattade åt mina plågade ansiktsuttryck, och likaså Reji Roy som nöjt sadistiskt, utanför fönstret. Liter på liter kaffe och vodka hällde jag i mig för att hålla mig vid medvetande. Nätt och jämt överlevde jag till vår första fikapaus efter 10 minuters plåga.

Under rasten såg jag till att smörja in mig in sololja med solfaktor 50 med förhoppningen att klara värmen lite bättre och såg samtidigt till att få ny energi av Bengans havrekakor. Med ny energi och med ett psyke av sten gick jag in igen för att visa att inte Stefan kunde slå mig i bastubad.

Det här upprepades gång på gång och efter tre fikapauser började jag känna mig lite yr. Jag råkade titta mig i spegeln och såg till min förskräckelse att min kropp nu liknade Arnold Schwarzeneggers. Mot min vilja var jag tvungen att fråga Stefan om det verkligen var så illa och till svar han frågade ur många flaskor ryskt guld som jag hade druckit. Aha, tänkte jag och tolkade svaret som mycket logiskt, sekunden efteråt så svartnade det för mina ögon och jag lade mig i badkaret för att vila. Direkt så somnade jag och drömde mardrömmar om hur jag stektes i ett 120 gradigt helvete.

Den kvällen blev kanske lyckad i partisyfte och jag uppskattar Stefans sällskap. Fast däremot så känns det inte bra att blivit slagen av honom i bastubad.

Kåseri om ålderns gång

2008-04-12T18:40:00.004Z

Den här lördagen har avlöpt ganska lungt och utan några större incidenter. I huset bredvid Bengans bageri pågår just nu en syjunta med kaffe och kakor för kvinnorna i Ståhlingrad. Jag sitter på kontoret, kväver en gäsp och grämer mig över den dyra elräkningen som partiet mottog i slutet av förra månaden.

Jag tänker också tillbaka på fredagen som var mycket stillsam och lugn vilket en gammal man som jag uppskattar. Även om jag jobbar hårt med partiet och känner en enorm vilja att ta över makten i Sverige så känner jag att jag börjar nå ålderns tröskel. Dagar som fredagen igår är dagar som gamla gubbar uppskattar - sitta ner med min gamla vän Bernt von Hasselhauf och njuta av livet, det är livet! Efter fredagsmötet gick samtliga medlemmar hem till Hasselhaufs villa, eller residens, som vår kamrat Torkel säger. Även den tystlåtne Reji Roy slog följe och gick också hem till Hasselhauf, Hasselhauf är nog den enda person som jag har sett att Reji Roy kan känna gemenskap med och de har blivit mycket goda vänner. Annars har den storvuxne finnen svårt att le och skratta innan han har tömt en flaska "kosken". Igår är vi gick på ett snyggt led, två i rad, hem till Hasselhauf så var Reiji på solskenshumör och pratade hela vägen.

När vi gick in i Hasselhaufs tambur sken hans ansikte upp i ett leende och Bernt förklarade att han hade en sak att visa oss. Reiji Roy såg helt plötsligt mystisk ut i sina ögon och gav ifrån sig ett lurigt skratt, alla blev vi nyfikna på vad finnen och Hasselhauf hade åstadkommit när de hade kuperat ihop. Bernt gick in genom sitt kök och ut till sin tvättstuga, alla följde efter. Till vår positiva förvåning hade Hasselhauf tillsammans med Reiji Roy byggt en stor och mysig bastu. Sedan satt vi i bastun hemma hos Hasselhauf som bjöd på öl och korv resten av dagen.

Igår när jag kom hem stupade jag ner i min säng och mellan de svala lakanen, dödstrött av en lång stund i bastun. Idag är jag återigen pigg, men nu hinner jag inte skriva mer för att jag ska gå till Bernt och basta.

Fredagsmötet

2008-04-11T22:38:00.006Z

Har ni läsare lagt märke till att det var bestämt att Geten skulle skickas till arbetsläger? Nä, det har inte jag heller förstått att jag har skrivit. Det var bara ett förslag och det var bara en av de saker som jag fick förklara för Ståhl på fredags mötet. Vi blev lite osams men jag tror det löste sig efter en klassisk handklapps -kamp. Enligt mig så vann jag kampen och därmed diskussionen, jag hoppas att han fick samma uppfattning.

Stefan försökte tappert styra mötet som lyckligtvis inte spårade ur, men hans ansträngning ledde istället till att vi inte kom fram till något vettigt. Torkel måste vara mer delaktig istället för att bara sitta apatiskt och stirra ner i sitt svarta kaffe, som han knappt rörde. Jag börjar konstigt nog oroa mig för min kamrats hälsa. Han har inte vart sig själv, sedan han mist sin post och inspekterat sina kvarvarande spritflaskor. Något förskräckligt måste ha hänt men han svarar ändå aldrig på mina ideliga förfrågningar.

Till sist lyckades vi bestämma oss för att ha ett möte redan imorgon, lördag. Jag bjöd hem hela partiet till min lilla villa för att där visa dem en överraskning. Alla var hjärtligt glada för inbjudan utom Torkel som bittert skakade på huvudet och sade något i stil med, ”min kompletta samling”.

Efter mötet var allt som vanligt igen, alla gick in på sina rum och Stefan och jag satt ensamma kvar och suckade djupt. Den ända i Ståhlingrad som var till synes glad var min staty som hade sitt vanliga leende på läpparna.

Borta men ändå här

2008-04-09T18:33:00.003Z

Jag märker att Hasselhauf har börjat fundera på sitt rykte efter att jag skällde ut honom igår för lögnerna, när jag läste hans inlägg här på bloggen. Idag fick jag läsa att han vill skicka Geten till arbetsläger för att Geten, på något sätt, har kommit över Hasselhaufs lösenord och skrivit ett inlägg i hans namn, eller "hackat", som ungdomen säger.

Att Hasselhauf har funderingar på att skicka Geten till arbetsläger är inget som vi har pratat om, och om Bernt skriver om det är på bloggen så får det stå för honom. Idag när jag loggade in på mitt konto här på bloggen råkade jag av en händelse läsa Hasselhaufs inlägg, och jag finner det märkligt att bloggens läsare är de första att få reda på Hasselhaufs planer. Den största delen av dagarna brukar Hasselhauf spendera inlåst på sitt kontor och som partiets överhuvud har man ingen insyn alls i hans arbete. Detta börjar bli ett problem som jag funderar på att ta upp under fredagens fikastund, för det börjar faktiskt bli ett problem som rör hela partiet, och inte bara mig och Hasselhauf.

Torkel har jag inte sett speciellt mycket av idag. Han gör tyvärr inte så mycket nytta nu när han inte är partiledare längre, utan går mest runt och är sur över allt, som enligt honom, missköts. Torkel sitter också inne på sitt "fina kontor", som han kallar det. Egentligen är det ett gammalt klassrum, som blev över när partiet ockuperade Ståhlingrads skola, inrett med en säng i ena hörnet och Torkels anseliga samling whisky-flaskor. Jan Dunke har förbarmade sig över Torkel och snickrade ihop en säng åt honom. Idag har Torkel gått runt på gården till partiets huvudkvarter och varit helt uppslukad av sina tankar.

Geten borde skickas till Arbetsläger

2008-04-08T14:40:00.004Z

Jag gick in i morse som vanligt, för att plikttroget skriva sanningen om vad som händer på partiet. Uppenbarligen har inte alla i partiet fattat att en kommunist talar sanning. Nu har någon i pariet lurat allmänheten genom mitt hedersfulla namn, och jag vet nog vilka som skulle kunna vara så ruttna.
Det är så klart Geten eller Brunte Bukpress som har hackat sig in i mitt namn. Brunte brukade förut gå omkring och skryta om hur duktig han var med datorer, men jag tror det bara var skitsnack. Jag har aldrig sett honom göra något bra, så det är nog inte han. Kvar är då Geten som har spelat Torkel en gång förut. Jag ska banne mig skicka honom till vårat blivande arbetsläger i Portugal, det vill säga, om han överlever till dess.

Ni kanske förstår varför inte alla medlemmarna i partiet får blogga.
Ståhl, om du läser det här så plockar vi Geten nästa gång vi ser honom, jag har aldrig tvivlat på dig!

Ännu mer lögner

2008-04-07T14:33:00.004Z

Ännu en gång har jag blivit föremål av påhittade lögner som sprids genom bloggen trots mitt hårda slit och höga anlete. Förra gången var det Geten som hade spridit lögnerna och skrivit ett inlägg här på bloggen i Torkels namn. Den här gången har Bernt von Hasselhauf ägnat sig åt skitsnacket och sagt att jag har tagit anställning på ett moderatföretag. Antingen är det hela ett stort missförstånd eller så har verkligen Hasselhauf också sjunkit till nivån där man ljuger och sprider rykten.

I lördags åkte jag till min gamle kompis Janne Fläskberg som driver ett företag där han säljer och utvecklar borrmaskiner. Jag är mycket väl medveten om att han är en utsugande kapitalist och slog honom i huvudet med en stekpanna efter förra valet då han lade sin röst på folkpartiet, men vad Hasselhauf har missuppfattat med den kommunistiska läran är att alla människor har samma värde och förtjänar därefter samma respekt. Alltså kan jag fortsätta att umgås med farbror Fläskberg då jag kallar mig kommunist. Denna Janne Fläskberg bor i Värmland vilket ligger ungefär 20 mil från Ståhlingrad, så jag stannade hos honom hela lördagen.

När jag svängde upp min röda jeep på partiets grusparkering stod Hasselhauf ute och stirrade surt på mig, sedan skällde han ut mig för att jag inte deltog i en bastukongress som han hade bokat på lördagsmorgonen utan min vetskap. Jag brukar aldrig ta miste på tider och glömmer absolut inte bort kongresser, om jag vet att de ska äga rum. Jag förstår heller inte varför Hasselhauf skriver att jag har tagit anställning hos Janne Fläskberg då jag bara hälsade på honom över dagen. Tänk vilket kaos det blir när jag försvinner från partiet en enda dag...

Ståhl förklara dig

2008-04-07T07:18:00.002Z

Jag vill ha en riktigt bra annledning till att du först åkte ifrån bastubadet på lördagen och sedan tog en tillfällig anställning. På ett moderatföretag i ett industriområde dessutom, hur lågt kan du sjunka?

Hoppas att du kan förklara dig, vad som egentligen hände i helgen?

Fredagsmöte - slutet gott, allting gott

2008-04-04T17:31:00.003Z

För första gången på länge har vi lyckats hålla en konferens utan att det har slutat med slagsmål, protester eller pelikanbråk då Hasselhauf berättade om sin resa till Portugal och hur han har räddat partiets ekonomi. Vi gjorde upp planer för framtiden och hur resurserna från odlingarna ska utnyttjas, medlemmarna var mycket aktiva och de pratade i mun på varandra med förslag och idéer.

Det var verkligen roligt att se dem för en gångs skull vara sams och så engagerade i någon fråga. Den dumma Geten tyckte att vi kunde öppna en bordellkedja i Portugal när vi öppnar en kaffeplantage - två fluggor i en smäll, som han uttryckte det. Någon bordell kommer dock aldrig att öppnas i partiets namn så länge som jag och Torkel lever. Det kan ni vara helt säkra på, det är bara en sak som den dryga Geten tjatar om.

Träffat Hasselhauf

2008-04-03T19:24:00.005Z

Imorse satt jag, Torkel och Jan Dunke med Hasselhauf i partiets hemtrevliga och jusa kök med varsinn ångande kaffekopp i handen. Samtalet frambringade många skrattsalvor när Hasselhauf på ett mycket underhållande sätt berättade om sina äventyr i den föredetta spanska republiken, Portugal. Historien började på ett mycket horribelt sätt med en grupp bestående av våra potentiella kollegor som utkämpade hårda strider innan de fick ta med sig stoltheten in i döden. Vi sörjer dem alla, inte för deras bortgång, utan deras vilja att förändra och ruska om politiken. Vi behöver mer människor av det slaget! Nu kan vi njuta av alla tillgångar som deras död har givit oss

Portugal sm har ett långt förflutet som ett stabilt land med en rekordelig diktatur har förvandlats till en drogliberal rämsa på den spanska halvön vars kust drogsmugglare gladeligen utnyttjar. Kanske har en del av alla piller som Werner stoppar i sig tagit vägen genom Portugal och förbi våra kaffeplantager. Hasselhauf hade inte sett några knarktransporter längs vägarna när han red på sin åsna men jag räknar med att vi kommer att se mer av den portugisiska drogmarknaden under våra resor dit. Just nu är vi glada åt att Hasselhauf kom hem helskinnad och inte deltog i striderna med de tappra krigarna, för hur hanterar en person som har ägnat hela sitt liv åt böcker en krigssituation?

Imorgon är det fikastund som partiet anordnar varje fredag och den här fredagen kommer partiets ekonomi diskuteras. Utvecklingen av kaffeplantagerna och användningen av alla andra stora arealer kommer vi också att prata om. Men nu ska jag gå hem till mig och vakta mina lakan.

Tack Torkel

2008-04-03T07:35:00.004Z

Jag har precis pratat med mina kamrater och skrattade under hela samtalet med dem. Ingenting tycks fungera när en av oss försvinner. Det var lika när Torkel försvann, men det är kul att känna att min kompetens behövs, inte för att jag fått mer självförtroende pga min succé som Torkel påpekade. Det är bara att min baksmälla försvunnit och min staty glänser lite extra idag.

Hur som helst, vem kunde tro att någon kommunist skulle börja knapra knarkkakor på arbetstid, att Ståhll skulle leka dagisfröken och framför allt att Torkel köper en bryggare. Det är något som den gamla Torkel aldrig skulle göra frivilligt. Tack för den Torkel, det uppsakattar jag starkt.

Bara för att rätta till vissa felaktiga tankar angående vår plantage, så växer det kaffeplantor i Portugal. Det är en mörk böna som växer här med extra mycket koffein.

Hasselhauf - nya stjärnskottet

2008-04-02T18:57:00.002Z

Herrejävlar, nu händer det grejer inom partiet! Problemen med partiets ekonomi som har legat över mina axlar har äntligen försvunnit tack vare Hasselhaufs skarpa intellekt och breda kontaktnät som sträcker sig över världen. Hasselhaufs tid som kulturgris bland borgarpacket har sannerligen gett honom goda möjligheter att utveckla ett parti. Jag vet inte vad han jobbade med förut förutom att han var anställd av ett bokförlag och gick på middagar för rika snobbar.

Igår hade vi bastukongress där jag pratade om etik och moral, ordning och uppförande vilket fick mig att känna mig som en dagisfröken - ska man köpa mockamaskin får man bekosta den själv... inte ta droger på arbetstid... och sådär höll jag på. Alla medlemmar nickade instämmande utom Torkel som försvarade inköpet av mockamaskinen.

Ska getens skägg klippas av igen?

2008-04-02T18:07:00.005Z

Jag är för första gången i mitt liv lite nöjd med Bernt von Hasselhauf. Jag som alltid har trott att han är var en komplett idiot, och så kommer han tillbaka ifrån Portugal med några tunnland kaffeplantage i sin ägo, som han i äkta kommunistisk anda delar med sig av till partiet! Jag visste inte ens att man odlade kaffe där! Jag har inte träffat honom ännu, men jag hoppas innerligt att det hela inte är ett apilskämt. Men enligt den ryska kalender som vi i partiet förhåller oss till så var det ju faktiskt inte 1 april igår, så det borde vara riskfritt!

En annan förvånande upptäckt jag gjorde när jag nyss loggade in på bloggen var att se mitt senaste blogginlägg, som jag inte har något som helst minne av att jag själv har skrivit! När Stefan Ståhl igår frågade mig om varför jag ljugit om hans uppförande i vår digitala dagbok så snäste jag bara av honom, eftersom jag trodde att han också hade fått för sig att skämta på 1 april. Det verkar som att jag är skyldig honom en ursäkt. Jag borde veta att Ståhl, om någon, blint följer den Ryska kalendern. Jag misstänker att någon annan har använt mitt konto, och av innehållet att döma så kan det inte vara någon annan än Geten, partiets mytoman, vars namn ingen verkar kunna. Om han inte skärper sig snart så ska jag be att få låna Jan Dunkes häcksax igen så ska jag och Ståhl än en gång klippa av honom skägget!

Hemma igen

2008-04-02T13:13:00.006Z

Jag kom hem igår kväll, groggig av den billiga flygplansspriten och gick mot kontoret för att stämma av läget. Jag gick förbi min staty som för alltid kommer slänga långa skuggor genom skogsvallenspark.
Paritkontoret stod också kvar, men på insidan var det totalt kaos. Jag tänkte aldrig mer flygplanssprit och blundade för att tänka tillbaka på på mina två veckor i Portugal.

Det var som Ståhl nämnt att skulle jag träffa två paramilitära grupp för att inledda en våldsam revolution i Portugal.
Fast oturligt hade det båda grupperna tröttnat på varandras närvaro och haft en vild skottlossnig vid en sammandrabbning. Endast en medlem överlevde och han berättade hela deras historia för mig. Jag fann det mycket intressant när han berättade hur mycket egendomar de ägde. När jag frågade hur de i hela friden fått så mycket mark, så sade han med påtaglig brytning "magic".
Dagen efter visade han mig var striden ägt rum, det var en glänta i den täta barrskog som fanns överallt vid kusten. Kropparna låg ännu kvar och flugorna var överallt. Portugisen viftade bort en fluga och tappade balansen, det bar sig så illa att han halkade på några patroner. Han drogs ned till marken och bröt genast nacken. Så där stod jag, ensam i en glänta någonstans i Portugal med 50 döda portugiser runt omkring mig.
Vad skulle jag göra? Ingen aning, så jag tog mig försiktigt över ett lik och skyndade mig till en bar där jag beställde ett helrör och 6 koppar kaffe. Med lite vätska i magen var jag mycket lugnare och kom på den ljusa ideen. Någon måste ta tillvara på de två paramilitära gruppernas egendomar.

Så det började jag med redan nästa dag och hyrde en ful åsna jag döpte till Torkel Skoog 2. Jag red omkring i landet och lade beslag på alla egendomar som jag hittade. Det var plantager av alla de slag och med mina beräkningar kommer vi att kunna leva väldigt gott på det nya inkomstkällorna. Med lite effektivisering så skulle vi kunna känna miljoner och stödja kommunister i hela världen med våra medel.
Det bästa av allt är att vi nu har vår egna kaffeplantage och kommer nu även här tjäna mycket pengar.

Jag öppnade ögonen igen och konstaterade att jag var väldigt kaffesugen jag vände på klacken och marscherade hem till min egen bryggare.
Mitt samtal med Ståhl och Torkel får vänta tills imorgon...

Vad i hela friden?

2008-03-31T19:02:00.003Z

Jag tänkte förklara vad jag har gjort idag på kontoret och efterlysa Hasselhauf, men alla mina tidigare intentioner är som helt bortblåsta. Jag läste Torkels inlägg från igår och jag förstår inte ett dugg av innehållet. Att jag dricker mitt kaffe svart stämmer, det har jag skällt ut serveringspersonalen för ett par gånger tidigare, men igår fick jag svart kaffe. Jag var den som försvarade Torkel under fikakonferensen medan Werner satt i sin stol och fnittrade hejdlöst åt något - vad han skrattar åt vet man aldrig, men roligt har han. Torkel avskyr Werner och brukar konsekvent tacka nej till allt som Werner bjuder på, men jag undrar vad som tog åt Torkel igår.

Werner brukar baka muffins i köket som medlemmarna brukar uppskatta, men de fick till och med Jan Dunke att tappa förståndet när han åt dem. Dunke brukar kunna behålla sitt lugn och sin sans i alla lägen men efter Werners muffins så gick han rakt ut i partiets trädgård och sprängde ett skjul, som lyckligtvis var tomt. Sedan vandrade han runt som en zoombie resten av dagen. Tänk om Torkel åt av Werners muffins igår...?

Imorgon är det bastukongress och då ska jag verkligen utrycka mitt missnöje med stämningen inom partiet. Jag är trött på lögnerna som Torkel och Geten sprider och jag vill skapa ordning. Dessutom ska Torkel förklara sitt förslag om posten i Moskva. Det har stått tomt alldeles för länge nu och vi måste verkligen placera en medlem där omedelbart. Torkel vägrar att åka tillbaka dit och vill hellre stanna hemma, men däremot har Torkel yrrat hela dagen om att Brunte Bukpress skulle kunna pendla mellan Kambodja och Moskva. Jag motsätter mig starkt mot förslaget då vi måste ha en ambassadör i Kambodja. Jag hoppas att jag kan rapportera ett fast beslut imorgon om Moskva.

Chokerande fakta om Stefan Ståhl avslöjas!

2008-03-30T15:30:00.003Z

Det är inte konstigt att man är sur när folk ständigt anklagar en för att vara lättirriterad och grinig. Det är inte många som skulle kunna leva upp till det godhetsideal som Ståhl förespråkar, och vända andra foten till när man tappar en batong på den ena! Ståhl själv är ju inte heller mycket bättre! Ni skulle bara se honom om morgnarna innan han har hinkat i sig sina två kannor kaffe och kommit in i en någorlunda god stämning, det är sådant som det inte skrivs om på bloggen! Nej ständigt är det jag som blir utsatt för detta internet-kotteri!

Nej, nu får det faktiskt vara nog. Jag har beslutat att från och med idag ta upp så mycket av Stefan Ståhls dåliga sidor så att han inte kommer kunna visa sig ute bland folk! Jag kan väl dra en liten historia ifrån gårdagens möte som ett litet smakprov på min lilla följetång. Detta är även en rättelse av inlägget Stefan Ståhl gjorde på bloggen igår.

Det var i själva verket Ståhl, och inte några slumpis valda medlemmar, som påbörjade kastandet av muggar igår. Allt bara för att någon hade råkat hälla mjölk i hans kaffe. "Jag dricker mitt kaffe svart!!" gormade han och kastade muggen för fulla muggar i huvudet på Tråkesson, som hade oturen att stå inom räckhåll. Nu kommer han väl klaga och gnälla över det här varenda fikakonferens framöver. Hur som helst var slagsmålet redan i full gång redan när jag kastade flaskan i väggen, som Ståhl påpekade i sitt inlägg igår vara starten på omständigheterna.

BRÅK! Partiet vibrerar

2008-03-29T00:42:00.003Z

Äntligen har partiets livliga medlemmar gått hem till sig och lämnat ett stökigt konferensrum efter sig sedan fikastunden. Det har varit en mycket hektisk eftermiddag med bråk som skapades av Geten och alla hans lögner. Fikastunden inleddes idag med att Torkel berättade för partiet om incidenten igår med Geten och batongen i tidningen, Geten replikerade snabbt med att fråga Torkel om sin psykiska hälsa och alla mystiska recept for olika typer av psykofarmaka som han inte hade hämtat ut. Av någon anledning var Geten blå ovanför vänster öga vilket han påstår att Torkel skulle ha gett honom med batongen i tidningen. Geten skyller alltid ifrån sig vad som än händer och vad han än gör. Till exempel hade inte Geten lindat in batongen i tidningen utan det var naturligtvis Torkel - Torkels fel alltihop.

Geten och Torkel började argumentera om vad som var sant, och inte sant. Diskussionen engagerade snabbt samtliga medlemmar i rummet och från en lugn dialong utvecklades situationen till en arabisk köttmarknad. Alla pratade i mun på varandra och rösterna höjdes, medlemmarna blev argare och argare ju mer tid som gick. Torkel blev också arg och jag gjorde mitt bästa för att hejda medlemmarna och Torkel. Mina försök var förgäves och till slut insåg jag att bråket som hade uppstått inte gick att stoppa. Helt plötsligt flög en glasflaska in i väggen ovanför mig så att glassplittret regnade ner i huvudet på mig, och sedan fortsatte medlemmarna att kasta muggar och glassflaskor genom rummet.

Nu när bråket har lagt sig kan vi konstatera att bara tre medlemmar slängdes ut genom fönstret, tyvärr var inte Geten en av dem.
En ruta krossades.
Torkel är upprörd.
Konferensrummet på partikontoret, alltså skolans aula måste städas och repareras.

Batongchock skakar Ståhlingrad! Torkel förbannad - stan i skräck

2008-03-26T16:53:00.003Z

Jag sitter i klassrummet som jag har tagit i besittning efter att Werner ockuperade mitt kontor och skräpade ner det. Ilskan efter bastukongressen sen igår har inte lagt sig än, det värsta av allt är att jag är fråntagen befogenheterna att dra in folks lön och fikaransoner. Hasselhauf är däremot glad och nöjd med de nya reglerna, Hasselhauf har ännu inte kommit hem från Portugal.

Igår på bastukongressen diskuterades posten i Kreml livligt och Geten påstod att Tråkesson har fuskat med sina arvoden. Denna Geten med sina lögner. För att besluta om han var lämplig nog för att stationeras i Moskva gick jag till Ung Diktaturs möte på eftermiddagen där han är ledare. Jag blev mycket överraskad över Getens bristande ledarförmåga. Till exempel hade han inte lärt sig namnen på medlemmarna utan körde tidningsleken, alltså leken där man ropar någons namn och slår sedan denne. Efter omgången med tidningsleken var medlemmarna alldeles blåslagna och haltade. Jag, som fann det lite märkligt att en ihoprullad tidning kunde skapa sådan skada, vecklade ut tidningen mot Getens vilja. Med en duns föll bastant batong ner på min tå. Han hade alltså placerat den i tidningens mitt och flinade lömskt när jag skällde ut honom inför medlemmarna.

Dessutom var jag sur över Hasselhaufs resa till Portugal vilket inte var till Getens fördel. Jag fattade tag i batongen med ett kraftigt grepp och drämde till Geten. Han vacklade till och såg en aning irriterad ut när jag började rycka i hans stripiga getskägg. Förmodligen tyckte han att det var pinsamt att få stryk av en så gammal och senig gubbe som jag, den idioten.

Ett annat förslag till posten i Kreml som avhandlades under kongressen var att tillsätta Brunte Bukpress på posten i Moskva. Tanken var att han kan pendla mellan hyddan i Kambodja och det ryska kontoret. Efter att ha kommit i kant med Geten kom jag fram till att det bästa är att låta moderaten pendla. Dessvärre har jag inte makt att införa mina förslag och styra partiet efter mitt eget tycke utan jag får göra som gemene medlem och ta upp förslaget vid ett möte.

Torkels brokiga relationer

2008-03-24T15:26:00.003Z

Tänk att vi lever fortfarande! Nu var det längesedan ni hörde något från partiet, kära arbetarkamrater, men vi lever och kämpar på som vanligt. Mycket har hänt sedan dagen i Moskva när jag hittade Torkel fullt levande i vårt kontor. Eftersom jag gjorde misstaget att resa hem tillsammans med Torkel så står kontoret återigen tomt och större delen av våra formella kongresser har ägnats åt den frågan. Börje Tråkesson och Geten, den gnällige ledaren för Ung Diktatur och partiets skvallerbytta, tjafsar fortfarande om vem av dem som ska få posten. De tror på allvar att jag kommer att tillåta Werner att placera Geten i kontoret. Vilket intryck skulle ryssarna få av oss då? Jag vågar inte ens tänka på det.

Tiden sedan Torkel kom hem har varit mycket påfrestande för humöret och tålamodet. Torkel fick redan några dagar efter hemkomsten svårt att acceptera att han avsatte sig själv när han utsåg Werner till vice diktator och avpolleterade mig. Torkel ska bestämma och domdera var han än är, och Werner som har hela sin stolthet i rollen som partiledare har mycket svårt att låta Torkel bestämma. Det första Torkel gjorde var att bege sig ut på Ståhlingrads gator för att köpa en dyr mockabryggare då han inte ansåg att vår fullt fungerande bryggare dög. Naturligtvis markerade han sitt revir genom att betala med partiets pengar. När jag skällde ut honom för inköpet så svarade han spydigt att vår stora och bullrande kaffebryggare var mycket bättre och att det var överste Fröjd som var ansvarig för att den "fick gå till graven". Överste Fröjd är ledare för självmordsbombarpatrullen och det var han som fick oss att stoppa Sture Ankarstjärna i en luftvärnskanon för att sedan skjuta honom till himmlen. Hans sista stund i livet blev därför en härlig flygtur mot molnen över Ståhlingrad. Detta retade gallfeber på Stures fru som i ilskan gick till vårt kontor och slängde kannan till kaffemaskinen i golvet.

Förbannad och sur blev Torkel också under dagarna alldeles innan påsk då Hasselhauf reste till Portugal. Vad han ska göra där är jag inte riktigt säker på då han aldrig pratade om sin resa med de övriga medlemmarna. Det låg helt plötsligt bara en lapp på mitt bord där Hasselhauf hade skrivit att han åker till Portugal för att skapa kontakter med några höga ledare inom en paramilitär grupp.

Vi får se vad mötet leder till. Torkel är arg som en stucken gris för Hasselhauf plötsliga resa. Här åker minsann ingen medlem utomlands utan att berätta om sitt syfte eller vilka man möter, enligt Torkel. En förklaring till Torkels reaktion kan vara att Hasselhauf anklagade Torkel för att vara egocentrisk och ha en narcisistisk syn på människor alldeles innan han reste iväg. Efter den dagen har Torkel förstört en spade, Jan Dunkes finaste haka, sina egna knogar och en rad andra verktyg i kampen mot statyn som han för. Den enda åverkan på statyn som Torkel har lyckats åstadkomma är ett borthugget öra. Torkels humör blir knappast bättre för att Torkel börjar varje dag med en promenad genom Skoogvallen och ser statyn.

Skönt att vara hemma

2008-03-19T22:26:00.002Z

För en tid sedan kom jag tillbaka till partikontoret istället för att sitta hemma i mitt hus i all ensamhet. Jag åkte hit för att delta i firandet av Torkels återuppståndelse och hemkomst, och även njuta av Tant Märtas bakelser. Hon har bakat Torkels favoritbakelse, Kräm Karamell, idag tillsammans med en rad andra delikatesser. Jag tog med mig ett par flaskor Gammel Dansk som medlemmarna snabbt tömde.

Nu har lugnet kommit till Ståhlingrad, eller åtminstone kontoret för våra fulla medlemmar har gått ut på gatorna för att högjutt göra alla stadens invånare medvetna om det stora firandet. Torkel var trött efter allt resande, jag som hann åka hem till min villa och få lite sömn är desto piggare. Dessutom har jag hämtat mig från sviterna av sjösjukan som båten över Östersjön gav mig. Jag visste att det var något skumt när Torkel föreslår en färjetur som egentligen inte ska finnas. Vi kom ombord på färjan tack vare en god vän som Torkel brukade dela sina pokerkvällar med i Moskva. Sedan parkerade vi bilen bland rostiga containrar med kraftiga arbetare med rövklykor och oljiga händer som sparkade på alla containrar, även däcken på min bil.

På tal om min bil så kommer jag att vara tvungen att cykla när jag ska transportera mig under de kommande veckorna. Min kära bil står på min gård med trasiga lampor och bucklig huv. Den går knackigt och låter illa efter Torkels vansinnesfärd på Skoogvallen. Det enda som är sig likt efter den här dagen är statyn av Hasselhauf.

Nu börjar tröttheten krypa även över mig, så det är dags att sätta mig på min gamla cykel och bege mig hemåt.

Nya affischer att sätta upp

2008-03-19T21:42:00.003Z

Nu får ni äntligen chansen att göra lite nytta, era odugliga blogg-läsare! Skriv ut de här och sätt upp dem synligt, gärna på ställen där man inte får affischera!

Det är Jan Dunke som har designat detta fantastiska konstverk. Jag hittade ett exemplar mitt gamla kontor som Werner hade använt som disktrasa, så jag bad Dunke att scanna in den och nu publiceras den här för allmänheten att beskåda.

Tillbaka i Ståhlingrad

2008-03-19T15:46:00.002Z

Tidigt i morse kom jag och Stefan Ståhl tillbaka till vårt kära gamla Ståhlingrad. Jag och Ståhl hade bytts av vid ratten och nu var det jag som körde. Det första jag gjorde var att åka till Skoogvallen och i full fart köra in Ståhls automobil i den förskräckliga staty som Bernt von Hasselhauf låtit resa. Stefan vaknade till med ett ryck och började skälla över mina "fåniga aggressioner mot Hasselhauf", men jag avskedade alla anklagelser med att jag hade somnat vid ratten och på något mystiskt vis letat mig fram genom stadens labyrintartade små gator för att till slut komma till ett abrupt stopp på Skoogvallen. Jag tror inte att han gick på det, men jag orkade inte komma på någon bättre ursäkt, det var ju trots allt tidigt på morgonen och jag hade inte sovit mycket den natten eftersom jag körde på en igelkott i Enköping.

Ståhl släppte av mig utanför partikvarteret och körde hem sitt vrak till bil till sin residens. Bilen blev nämligen totalkvaddad. Statyn står däremot kvar oförändrad. Jag får väl försöka igen vid ett senare tillfälle. Hur som helst gick jag in i fikarummet för att luta mig mot min och Ståhls gamla, men otroligt stora, kaffemaskin, som vi byggde under mellankrigstiden, bara för att upptäcka att den inte längre fanns där. Jag föll som en fura mot golvet och fick en rejäl blåtira då bordskanten saktade ner mitt fall. En lång ful ramsa for ut ur mig och ekade sedan länge och väl genom husets långa tomma korridorer. Denna ramsa väckte tydligen Werner Wagner som kom springande ner för trapporna med kniven i högsta hugg. Kniven satt i min axel innan jag hann säga omelett. Det måste sägas att "omelett" enbart sägas innan man fotograferar sig, och det var väl en herrans tur att jag inte hann med att säga det. Det glädjer mig att se att Werner på ett så effektivt sätt beskyddar partibyggnaden ifrån inkräktare.

När Werner såg att det var mig han huggit kniven i så drog han ut den och ursäktade sig. Han försökte lura i mig några små piller som han sa var bra till att stoppa blödningen. Jag föste bort dem och satte på ett plåster i stället.
Om jag var förbannad över att kaffemaskinen var borta så var detta ingenting emot vad jag blev när jag kom in på mitt kontor för att se det bombnedslag som Werner förvandlat det till under sin korta tid som partiledare. Möbler, papper och gamla sprutor och rostiga rakblad låg huller om buller över golvet, staplade upp till taket på vissa ställen. En liten gång gick igenom röran fram till en blodig, möglig gammal madrass som Werner tydligen hade som sovplats. Men det som upprörde mig mest var alla tomma, krossade whiskeyflaskor som låg brevid den motbjudande madrassen. Werner hade druckit upp min fina samling med whiskey! Den samling som skulle följa mig i graven om jag inte själv han dricka upp den under min livstid! Wagner hostade fram några ord om att han trodde att det inte gjorde någonting, eftersom han ända tills för en kort tid sedan trott att jag var död. Hans svenska har inte förbättrats sedan jag senast språkade med honom, men faktumet att jag höll en krossad flaska under halsen på honom under förhöret hjälpte väl honom inte heller att prata mer förståligt.

Eftersom Werner numera är partiledare så låter jag honom behålla mitt gamla kontor. Skolan är ju full av klassrum som bara står tomma och jag kan ju installera mig i ett av dessa istället. Ikväll så ska vi tydligen fira min återkomst. Jag har faktiskt saknat tant Märtas bakelser. Det är nog det enda jag har saknat här i Ståhlingrad.

/the one and only Torkel Skoog

God Onsdag, snart är de här...

2008-03-17T12:22:00.005Z

Hela gänget hade samlats på partikontoret, mer eller mera frivilligt förstås. Märta var på strålande humör, Werner hade plockat fram sin elefantbössa och Geten utförde de sista sin förberedelserna. Geten var lite lätt nervös för att Munken ännu inte anlänt. Han lugnade ner sig en anning när han fick provsmaka på Märtas nya kaka från Holland.

Spänningen låg i luften och alla kände av den. Bödeln hade fått ställa upp som dörrvakt när uppgifter om att Sven-Gunde Abrahamsson skulle dyka upp. Sven skulle komma förklädd till Mona S till festen och därför blev han tvungen att skicka hem två stycken personer med hennes utseende.

När våra partikamrater var hela 3 timmar försenade så ringde en sur Ståhl och sade:
"Resan gick bra men efter 4 kilometer så körde vi på en igelkott. Det blev punka på högra framhjulet och Skoog blev hämndlysten. Den berusad Torkel ville att vi skulle mosa djuret ännu en gång och körde målmedvetet över det. Såklart fick vi punkterning på det andra framhjulet också.
Ett reservhjul har vi men vi hjul var sönder, därför går vi hem nu. Allt för att spara lite pengar. Vi är i Enköping förtillfället men är hemma om 21 timmar. Imorgon kan vi fira God Onsdag..."

Därför håller vi just på med att förbereda allting en gång till till deras försenade hemkomst. Ända skillnaden från igår är att Reji Roj ska porta alla som liknar Lars O.

Skepp och hoj

2008-03-16T14:39:00.003Z

Det känns skönt att äntligen vara ombord på båten som ska ta mig och Torkel till Ståhlingrad. Som man säger: borta bra men hemma bäst, stämmer verkligen på mig. Efter att ha varit på resande fot i några dagar så känns det skönt att röra sig hemåt. Det blåser alldeles fördjävligt här på sjön och inte ens ett helt paket tabletter mot sjösjuka hjälper, jag känner mig helt grön i ansiktet och har legat till sängs större delen av tiden.

Imorgon vid 10-tiden kommer båten att lägga till i Stockholm och sedan får min röda jeep ta oss resten av vägen hem. Tant Märta har utlovat en ny fin middag imorgon för att fira Torkels återuppståndelse och hemkomst.

Jag bävar inför mötet mellan Torkel och Werner. Werner har förändrats mycket sedan han fick ansvar för partiet och han har blivit mer självsäker och en aning arrogant. Torkel, som är arrogant själv, har tyvärr svårt för andra som är arroganta, dessutom har vi Torkels labila humör. Jag har försökt förbereda Torkel på en del saker som han kommer att uppfatta som stötande, men jag tror att chocken kommer bli stor för honom ändå.

På väg hem

2008-03-16T10:29:00.003Z

Då har tiden kommit för mig och Stefan Ståhl att återvända till vårt kära moderland. Som tur är så går färjan från St. Petersburg direkt till Stockholm och på så vis slipper vi passera Skåne på vägen hem. Jag har ringt Tant Märta och bett henne att sätta på kaffet, så vi har något att hälla i oss när vi kommer hem imorgon. Ståhl har hamstrat på sig sjösjuketabletter för han klarar inte av sjön säger han. Själv är jag ju, tyvärr, mer än van med båtturer sen den vecka jag tillbringade till havs på Jan Dunkes eka. Jag bunkrade upp på cigarrer istället.

Just nu sitter jag på däck och ser det gamla Sovjet försvinna bortom horisonten medan jag smörjer in mina taniga men med solfaktor 30 för att skydda min kropp mot ytterligare cancer. Ståhl ligger redan inne på sin hytt och vomerar i en hink han lånade ur städskrubben. Medicinen fungerade tydligen inte som den borde. Men så köpte han dem ju också misstänkt billigt av en liten ryss i ett gatukök i hamnen aldeles innan vi gick ombord. Själv köpte jag en pastasallad med rysk kaviar av den lille herren.

Jag har inte tid att skriva mer nu, för nu ska jag gå ner till baren och prova deras sortiment!

Reaktionerna på partikontoret

2008-03-15T14:29:00.003Z

Werner Wagner är rasande och fullständigt chockad över nyheten. Han hade vant sig vid sin topposition inom partiet och njöt i stora mängder av makten. Fast nu, över en natt så var kanske allt förlorat. Torkel Skoog är som ni vet tillbaka vid liv fast han är enligt på pappret död. Enligt det svenska lagsystemet så kan en person bara dö en gång. Så tekniskt sätt så ska inte Torkel kunna få någon dokumenterad lagstadgad post nu. Jag tror inte Torkel kommer ge sig utan strid men å andra sidan kommer absolut inte Werner ge upp frivilligt heller.
Sylvester Wallenberg kommer få en viktig roll i kampen om makten. Han är ju nu Werners advokat då Torkel inte betalat något arvode under sin tid som "avliden".
Det kommer iallafall att var ett spännande händelseförlopp nu när Torkel kommer hem.

Geten och Börje Tråkesson hade nyligen börjat föra lätta samtal med varandra sedan bråket i bastun. Så nu när Torkels ankomst närmare sig börjar båda två med förberedelser för att imponera på honom. Fientligheten började genast blomstra upp ännu en gång nu kraftigare än förut. Som ni förstår så tror de att den som imponerar bäst, kommer få posten nu när Ståhl inte åtar sig den längre.

Jag fick tidigare i morse under min andra frukost en skriftlig förfrågan från Geten om att använda infanteristerna vid sin välkomst ceremoni.

Förfrågan lydde så här: "Överste Frejnar Fröjd tror sig säkert har hittat sin homosexuella ungkarl bland infanteristerna nu. Jag föreslår att han skall skjutas i småbitar av vår luftvärnskanon till vår ärade Torkels hemkomst. Har jag tillåtelse att använda den sällsynta resursen vi nu har till vårt förfogande? //Geten"

Jag kände mig skeptisk till att göra samma misstag som förra gången så jag gav mitt godkännande att frakta hit en färsk munk från Tibet istället. Nu jävlar ska det bli pangfest!

Jag själv håller på i min ensamhet att tejpa ihop kaffebryggaren som Jan Dunke vägrade at laga. Hoppas Skoog blir nöjd.

Tillbaka ifrån det "döda"

2008-03-14T20:08:00.007Z

Torkel Skoog, Moskva
14 mars -08

Jag kan inte dölja det längre, eftersom Stefan Ståhl publicerade det i sitt förra inlägg. Som ni har förstått vid det här laget så är jag är inte död ännu. Jag har hållit mer eller mindre koll på vad som har hänt hemma i Ståhlingrad genom att läsa den officiella moskvademokratiska bloggen, och på så vis vet jag om vad som har hänt där hemma. Vad jag har haft för mig det senaste halvåret återstår dock en hemlighet i ytterligare några rader. Som vissa också har misstänkt så är jag även ansvarig för kommentarerna ifrån mr. x, som av en del har uppfattats som stötande, och jag försäkrar er om att detta i grund och botten var min mening.

Igår tog jag med mig Ståhl till haket jag brukar hänga på när jag inte orkar värma på min mat själv, eller när jag bara behöver ta mig en morgon-, middags-, mellanmåls-, eftermiddags-, 5 o' clock-, eller kvällswhiskey, eller om jag nu skulle behöva ta mig ett järn någon annan tid på dygnet. Ståhl hade fått för sig att jag skulle ta ut honom på en fin restaurang, och att jag till råga på allt skulle bjuda honom! Nåväl, jag hade ju inte träffat gubben på fem månader så jag kunde väl bjussa på en drink och en cigarr nu när vi skulle sitta uppe hela natten och vara sentimentala och prata gamla minnen. Stefan frågade även ut mig om mina aktiviteter de månader jag varit spårlöst försvunnen. Han ska då alltid lägga näsan i blöt!
Det finns egentligen inte så mycket att säga om saken, efter att Dunkes eka drev ut på havs följde en vecka till havs utan land i sikte. Jag åt ingenting annat än maneter som hade oturen att flyta runt i närheten av min lilla båt, vilket resulterade i att jag blev uttorkad av deras höga salthalt och bristen på sötvatten. Det enda jag drack var regnvatten som jag samlade i mina gamla skor när tillfället kom. Hur som helst vaknade jag upp med dropp på ett litet sjukhus i Dominikanska Republiken, där en fiskeskuta hade funnit mig flytande runt helt omedveten om situationen, eftersom jag var medvetslös. Vid mitt uppvaknade tillfrågades jag hurvida jag ville att en rapport skulle skickas till min familj eller mina vänner där de skulle berätta att jag var oskadd. Eftersom jag är den enda kvarlevande medlemmen av släktet Skoog så var det första alternativet helt enkelt inte möjligt. Däremot bad jag dem att skicka en dödsförklaring till mina partikamrater, eftersom jag vid den tiden dels var förbannad på Dunke, som hade glömt att svarva åror till sitt vattenfartyg, dels för att jag kände att jag var i behov av semester. Om jag känner Ståhl, och det gör jag sedan 60 år tillbaka, så skulle jag ständigt bli påtvingad tonvis med arbetsuppgifter även om jag var på semester. Detta är ganska olustigt eftersom jag faktiskt är, eller i alla fall var, hans överordnade! Nu är ju Werner Wagner partiledare och jag kuvar mig inför att komma hem till den kaos som han antagligen har förvandlat partiet till. Idag förstår jag inte riktigt hur jag kunde vara så dum och utse honom till min efterträdare.

I övermorgon är det i alla fall bestämt att vi ska bege oss tillbaka till Ståhlingrad. Vi kommer att ta färjan ifrån St. Petersburg till Sverige istället för att ta en omväg över Finland, som Ståhl verkade anse nödvändigt då han reste hit. Vad som blir av posten i Kreml återstår att se, men som det ser ut nu så kommer inte Ståhl att bemäktiga sig den. Vi har diskuterat omkring frågan och kommit fram till att vi båda kommer att behövas i Ståhlingrad, eftersom jag helt enkelt inte klarar av von Hasselhauf. Men Ståhl och Hasselhauf kommer ju överens ibland, så han kan ju hålla honom sällskap tänkte jag.

Ståhl i Kreml

2008-03-13T18:29:00.003Z

Idag har jag äntligen kommit fram till Moskva efter en lång och jobbig resa. Precis som alla andra dagar under den här resan har även den här bjudit på besvär. Jag åt frukost hemma hos Dimitrij i S:t Petersburg och körde sedan dess i rekordfart till Moskva. På vägen passerade jag flera vägpass som man gör i Ryssland, alltså ungefär som älgpass fast polisen håller utkik efter fortkörare. Ordningsmakten lät mig lyckligtvis vara ifred idag och komma fram till Moskva i eftermiddags.

När jag kom fram till Moskva körde jag vilse igen, det har byggt om alla städer och på en del ställen har de slagit upp stora och fula komplex med skyskrapor. Väggarna är också annorlunda. Med karta i handen lyckades jag till slut leta mig fram till Kreml där jag parkerade bilen och löste parkeringsbiljett. Sedan gick jag in i huset och förklarade mitt ärende för en dam i entrén. Hon såg lite besvärad ut över min närvaro men ringde trots allt en gubbe som kom ner och mötte mig. På utmärkt engelska presenterade han sig som Vladik och förklarade att han skulle visa mig stan. Men rummet då? sa jag. Lung, du får titta på det sen, replikerade han och sedan gick vi ut till en präktig amerikansk jeep utanför som hade chaufför.

Efter att ha åkt runt ett tag i staden och Vladik pratade om olika sevärdheter och berömda personer så kände jag att urinblåsan började bli full, vilket jag förklarade för Vladik. Då tog han mig till ett mycket flott ställe, ett stort marmorhus med pampiga trappor som ledde till de stora glasdörrarna som man gick genom för att komma in. Inne i foaljén var det stora fina blommor, polerat marmorgolv och stora kristallkronor i taket. Jag och Vladik gick in bland växtligheten och gömde oss vid en skvorlande fontän, och för första gången i mitt liv fick jag kissa i en fontän - inomhus. Sedan torkade vi händerna på frotéhanddukar medan jag frågade vad vi skulle hitta på sen. Svaret var en aning överraskat, "vi springer utav bara helvete, det här är USA:s ambassad. SPRING!". röt Vladik. Sedan sprang han ut i jeepen som vi hade kommit i och chauffören gjorde bara en rivstart och åkte iväg med Vladik. Där stod jag ensam kvar utanför USA:s ambassad, utan en anging om vad som hände och utan att veta var jag var. Helt plötsligt hörde jag amerikanska rop och komenderingar om att jag skulle lägga mig på marken o.s.v. Jag vände mig om och såg några vakter i amerikanska uniformer som pekade sina pistoler mot mig. Jag la båda händerna på huvudet som de ville, och sedan sprang jag iväg. Det var länge sedan jag sprang så fort men vakterna slutade springa efter mig.

Den här Vladik var ju så dum så han tänkte inte på att Kreml är en stor byggnad i Moskva och till och med finns utmärkt på tunnelbanekartorna här i Moskva. Efter att jag hade gått och fräst åt honom ett tag gick jag ner i en t-banestation och tog första bästa tåg till Kreml. Sedan gick jag in i huset igen och presenterade mig som en tjetjensk delegat som skulle prata med Vladik för en dam i entrén. Helt plötsligt togs jag in i ett rum där jag fick sitta på en stol medan två ryska vakter gick genom min ryggsäck med vattenflaska, kamera och lite annat som man har med sig på en resa. Partigrejerna hade jag som tur var lagt ifrån mig i bilen. När vakterna var klara med väskan blev jag visiterad och fick höra att Vladik hade gått hem för dagen. Jag hade dessutom blivit arresterad för terrorhot och skulle genast få åka till ett häkte i närheten. Är man en tjetjensk delegat så har man minsann bokat tid med en person medan denne jobbar, fick jag höra. Nu började jag bli förbannad, jag är minsann ingen terrorist och jag kräver att få se Moskvademokraternas rum, sa jag med ilsken ton till dem.

När de hade förstått att jag inte pratade ryska blev jag ännu igen förhörd om vem jag var. Jag satt på en plaststol med handbojbor på händerna bakom ryggen. Men nu var jag inte från Tjetjenien utan Stefan Ståhl, förklarade jag för dem. Jag berättade också om Vladiks svek vid amerikanska ambassaden, vilket fick vakterna mer förstående. Efter ett tag gav de med sig och förde mig till Moskvademokraternas rum. När vi kom fram till rummet sa en vakt tyst till mig att det sitter en man och arbetar där som inte vill bli störd, han blir mycket sur om man stör honom och är väldigt dryg. Jaja, tänkte jag och gick mot rummet. Hela den här dagen har ju varit som en komedifilm, så nog sjutton kunde det sitta en lynnig man och arbeta på ett tomt kontor också.

Jag öppnade dörren till kontoret och om allting har varit konstigt den här dagen så var synen som mötte mig i rummet ingenting mot resten. Därinne satt Torkel på en stol i skenet av en datorskärm nere i ett hörn. Jag tappade hakan för Torkel är ju död. Han tittade upp på mig och såg vem jag var. Jaha, du kom hit i alla fall, väste Torkel. Förvåningen över att finna honom levande gjorde mig stum, jag hade för många frågor på samma gång så det kändes som att allt fastnade i munnen på vägen ut. Till slut fick jag fram "men Torkel?" "Ja, har du inte sett mig förr?" frågade han lika surt som vanligt. Sedan gick jag fram för att se vad han gjorde på sin skärm och fann att han var på väg att kommentera den här bloggen. Han täckte för skärmen med händerna när jag började närma mig, men jag hann se att han gick under namnet Mr.X, så nu var den gåtan löst. Det var alltså Torkel som var den sura och gnälliga Mr.X. bland kommentarna.

Sedan upptäckten i rummet har jag och Torkel pratat om vad som har hänt oss sedan han "dog". Han har inte velat svara på varför han har gjort som han har gjort, men nu börjar Torkel bli otålig för vi ska gå till en fin restaurang som Torkel har valt ut. Han vankar omkring bakom mig väntar på att jag ska skriva klart, så jag skriver mer imorgon istället.

Hörru Bernt, nu är jag i Ryssland

2008-03-12T13:53:00.003Z

Idag har jag rest från Finland till S:t Petersburg, fast inte helt utan problem och dessutom har min nyfikenhet vuxit till extrema grader.

Det hela började imorse när jag satt på vandrarhemmet och åt frukost, jag läste flera olika tidningar, eller mer bläddrade i dem och kollade på bilder då de var antingen på finska eller ryska. Inte en enda engelsk tidning! Men det var ett billigt ställe och man ska minsann inte unna sig någon lyx i onödan. När jag hade ätit upp frukosten svepte jag den sista skvätten av kaffet, checkade ut och satte mig i min jeep.

När jag kom fram till ryska gränsen efter ett par mil så möttes jag av en förfärligt morgontrött vakt, men stoppa mig och försöka hindra mig att komma över gränsen orkade han minsann med. Jag vevade ner rutan och började förklara för honom vem jag var och syftet med resan. Först gick han in i en vaktkur och ringde i en telefon, sedan kom han ut till mig igen och frågade mig om jag på fullaste allvar trodde att jag kunde åka in i Ryssland. Ja, svarade jag lite förvirrat, och sedan sa han att det fanns en Torkel i Moskva som försöker stoppa mig.

Jag frågade honom genast vad han menade för Torkel Skoog är ju död, och någon annan Torkel kan det helt enkelt inte finnas. Kanske är det bara en stor komplott mot partiet - att flera människor i Ryssland inte vill ha kommunister i sitt land. De har ju en gång avskaffat kommunismen och vissa människor har redan hunnit sko sig på de nya systemen och utsatta människor. Vakten röck lite slött på axlarna och svarade att det var vad hans chef sa. Jag frågade om jag inte kunde få komma in i Ryssland ändå, men det skulle jag inte få. Jag drog genast fram påsen med dollarsedlar och vakten började tveka. Han pratade om att han kunde förlora jobbet, få böter o.s.v. Efter viss tveksamhet gav vakten till slut med sig och lät mig komma över gränsen mot löfte att jag aldrig nämner något om vårt möte. Som tack för hans ovärdeliga hjälp fick han en whiskeyflaska av mig.

Sedan började jag styra mot S:t Petersburg och körde ungefär fyra timmar innan jag började närma mig förorternas massiva betonghus. Jag manövrerade bilen över trasiga gator som gick kors och tvärs och fick mig att nästan köra rakt genom en lekpark. Barnen som lekte i parken hade tur för jag upptäckte den stora rutschkanan i tid och han styra undan.

Efter ett tag kom jag in till de centrala delarna av staden. Jag hade en address till Dimitrij som jag sover hos, vi har kännt varann sedan länge, och han lever precis som jag, efter kommunismens ideal. Med karta i handen började jag förtvivlat att läsa de ryska skyltarna, det var trots allt ett tag sedan jag var i Ryssland och delen av hjärnan med ryska alfabetet har blivit lite seg på gamla dar. Naturligtvis körde jag vilse och kom in på en smal gränd med överfyllda containrar intill tegelväggarna på sidorna. Jag stannade och började läsa kartan när en tiggare kom fram till bilen och knackade på rutan. Det gjorde verkligen ont i mig att se vad som har hänt med det fina Ryssland, där fattiga människor alltid hade rätt till sjukvård och arbete, samt en rejäl pension för att hedra ålderdomen. Idag är alla socialförsäkringssystem borta och folk får klara sig på egen hand. Vissa klarar det, andra inte. Kommunismen tar hand om ALLA människor.

Efter att ha virrat omkring i den hetsiga stadstrafiken så kom jag äntligen fram till Dimitrijs hus. Jag har berättat för honom om vad som har hänt med Torkel och partiet. Han ruskade bara på huvudet och sa att Torkel var en mycket bitter man.

Sedan ringde jag hem till Ståhlingrad och gav en rapport till Hasselhauf. Han svarade med munnen full av tårta som Tant Märta av någon anledning hade bakat. Sedan berättade han att Werner inte var på kontoret och inte hade varit där alls idag. Jag skällde braskt ut Hasselhauf då man måste vara hård och uppfostra Werner, annars gör han som han vill, och det vill ju ingen. Werner levde som han ville i Stuttgart och hur lyckat var det? Han levde i drogmissbruk med ständig missär och förökte begå självmord när han kom till Ståhlingrad. Idag har han, om än inte, ett bra liv och hans upprepade självmordsförsök har upphört.

Imorgon ska jag bege mig till Moskva och installera mig i vårt rum. Sedan får vi se vad framtiden har i sitt sköte.

Nytt avtal räddar Statyn!

2008-03-11T19:49:00.005Z

Stefan Ståhl har nu gått emot hela partistämman, men inte bryr han sig för det. Nej, han vill ändå åka till Ryssland Tur nog så kom han inte igenom tullen, det värmde så att Märta firade med tårta. Den sidan som han har visat den senaste veckan har jag aldrig sett hos honom. Det är faktiskt skrämmande att se en sådan fin människa ändras på det sättet. Så skulle aldrig Torkel Skoog ha agerat, och tur är väl det.

Ståhl ska försöka ännu en gång idag, så jag sitter ensam kvar på ett nedsläckt kontor och väntar på hans rapport per telefon. Under tiden som jag väntar snuttar jag försiktigt på en kopp kaffe och njuter av livet. Något som inte alltid är möjligt i Werners närvaro.

I Stefans förra rapport fick vi reda lite om hans morfar så jag tog på skoj reda på lite mer. Något som jag ansåg var kul att Ståhls farfar hade släktband till Bengans förfäder. Alltså är Stefan släkt med Bengan och det förklarar varför Bengan är den ända i Ståhlingrad som äger sitt egna företag. Lite korruption med andra ord, men efter överläggning med Ståhl beslutade vi oss för att inte gå ut i pressen. För att hålla tyst fick jag en bra deal. Jag blev väldigt nöjd med uppgörelsen då jag nu kommer få behålla vår finaste staty, statyn av mig.

Stoppad vid ryska gränsen

2008-03-10T16:04:00.004Z

Idag befinner jag mig i Valiima vilket är en liten ort i Finland alldeles vid gränsen till Ryssland. Posten som ambassadör diskuterades livligt under fikastunden i fredags och jag franförde mitt förslag, nämligen att jag blir ambassadör. Genast kom buuu-ropen och bullarna haglade över mig när medlemmarna protesterade, och med sådana upproriska medlemmar förstår ni ju att man inte kan diskutera med. Jag tänkte att jag skjuter upp frågan tills vidare för Hasselhauf opponerade sig också mot förslaget, men igår hade jag gått hemma och dragit benen efter mig en hel dag och jag blir tokig om jag inte gör nytta. Så igår fick jag helt enkelt nog, jag packade ner mina tillhörigheter i en väska och satte mig i min röda jeep och satte fart mot Stockholm ,där jag åkte på färjan till Helsingfors.

Väl medveten om visumkraven för att resa in i Ryssland så körde jag mot ryska gränsen. När jag var framme i Valiima stannade jag vid en Forex-bank och växlade till mig dollar - guldsedlarna som man kan muta vakter med överallt. När jag kom fran till gränsstationen fick jag stanna vid en grind, grinden mot Ryssland och det förfallna himmelriket. Det regnade och var mulet på den stora asfaltsplanen när vakterna gick runt till olika bilar i kön och tog papper, kollade pass och släppte in folk till Ryssland. I två timmar satt jag i min bil och väntade innan en vakt knackade på min ruta, jag vevade ner rutan och vakten frågade om han kunde hjälpa till med något.

Javisst, kunde han det! Jag var ju för sjutton på väg in i Ryssland utan visum men istället hade jag en påse med dollarsedlar som borde göra honom glad. Men icke då, han gav genast tillbaka påsen och frågade vem jag var. Jag började förklara för honom att jag var arbetaren Stefan Ståhl och att min morfar hade ett torp, och kring det torpet bildades staden Ståhlingrad vilket har växt till mer än ett torp idag. När jag hade berättat för honom i ungefär en halvtimme om Ståhlingrad och min släkt så kom vi till ämnet om varför jag var på väg till Ryssland.

Jag trodde att jag skulle bli insläppt till Ryssland och få åka till Moskva igen efter alla dessa år. Istället är jag argare än innan jag åkte hit. Den korpulente vakten började fnissa åt mig och anklaga mig för mytoman när jag berättade att jag ledde ett parti. Han skrattade också åt Torkels tragiska bortgång, så nu känner kag mig mycket förnärmad! Hur kan man sätta en sådan översittare som vakt, och speciellt vid gränsen där folk ska känna sig välkomna. På den gamla goda tiden kunde man alltid resa in i Ryssland i både tid och otid, även mot betalningar.

Den där förbannade Gorbatjov!

Folkpartisterna ett steg mot Diktatur

2008-03-07T21:37:00.009Z

Jag protesterar faktiskt mot att Stefan Ståhl ska resa till Moskva för det spännande mötet med Rysslands blivande diktator. Han skulle kunna få resa dit några dagar, men att installera en sådan betydelsefull person där skulle vara slöseri på resurser.
Mitt förslag till posten måste bli Börje Tråkesson, vår minst viktiga person inom partiet. Han kanske ger ett negativt perspektiv på allt, men det skulle han lika gärna kunna göra från Kreml.
Geten är i för sig inte heller någon nyckelperson men trots allt är han ledare för Ungdomsdepartementet.
Min slutsats är att ambassadören bör vara Börje.

Folkpartisterna tog idag sitt första tag mot en kommunistisk politik. Deras förslag ligger helt öppet och beskriver hur religionen inte skall få påverka undervisningen. Alltså ingen hänsyn för Islam överhuvudtaget, därför kommer inga slöjor eller bönestunder störa den ytterstviktiga undervisningen. Vi vill självklart avskaffa all religion så detta är ett steg i processen Det ska vara lika för alla och det är lika med bastufilosofin vi för hjärtligt framåt.
Ni kanske misstänker att vi har ett finger med i spelet och det är "absolut inte" sant. Vi i styrelsen presenterade "inte" deras nya motion för dem och Reji Roy fick dem "absolut inte" att genast godkänna den.
Lars Lejonborg presenterade förslaget till och med själv när han tidigare "inte" fått något maskin skrivet brev om hans hemliga speciella matvanor.

Kineserna skickade oss ett hyllningsbrev av okänd anledning, efter Folkpartisternas beslut. Brevet var nog väldigt rörande eftersom symbolerna var väldigt fina. Fast exakt vad som stod i det har vi inte den blekast aning om.

Det försvunna protokollet är fortfarande försvunnet när det, efter som att det kallas för det försvunna protokollet.

Spillror efter kaffebryggaren

2008-03-07T11:35:00.002Z

Om ett par timmar är det fikastund som vanligt på fredagar, fast den här veckan kommer största delen av tiden att ägnas åt kärringen Ankarstjärna som med berott mod slängde vår kaffebryggare i golvet igår. Det hela började med att hon satt inne på mitt kontor och skällde ut mig och Hasselhauf, och vi skämdes faktiskt. Det var ju inte meningen att skicka en familjefar upp till skyarna som vi råkade göra, utan en ungkarl som ingen skulle sakna. Dessutom var familjen Ankarstjärna en stor skattebetalare och vi kommer verkgligen sakna hans saftiga inkomst.

Efter att ha dividerat ett tag om huruvida det var ett misstag eller ej och om vems fel det var så gick kärringen ut ur rummet, smällde igen dörren och gick genom korridoren. Helt plötsligt hörde jag och Hasselhauf ett stort krass och Werner började skrika. Vi flög upp från våra stolar och ut i korridoren. Där står Ankarstjärna i sin päls, fnyser åt oss och vänder sig om för att lämna oss i spillrorna efter kaffebryggaren. Resten av kvällen satt Werner inne på sitt kontor medan jag gick runt och skällde. Hasselhauf lyckades behålla lugnet mitt upp i alltihop och försökte lugna mig också.

Till slut fick jag nog och for hem. Jag gick rakt ut i min vedbod där jag gjorde spillror av huggkubben och sedan lagade jag mat. Omelett med korv blev min middag som immundigades framför tv:n. Sedan satt jag framför tv:n hela kvällen med Torkels gamla whiskeyflaska som jag hade lagt beslag på. Imorse vaknade jag med fötterna på bordet och tv:n på högsta volym.

Idag ska vi diskutera gårdagens händelser och framtiden i Moskva. Vi har ännu inte fått fram någon kandidat till posten så jag antar att jag får åta mig det själv. Om något beslut fattas under mötet så reser jag redan imorgon för jag står inte ut här utan kaffebryggare.

Vi sörjer

2008-03-06T15:39:00.004Z

Sture Ankarstjärnas tragiska död är en stor förlust för oss alla här på partikontoret. Vi sörjer hans lojala handlingar starkt då hans ihärdiga skattebetalande betydde mycket för oss. Änkan Ankarstjärna kom vid två tiden in på kontoret och berättade att hon tänkte sluta betala in den viktiga skatten, som vi så väl behöver.
I ren desperation drog Ståhl in Getens kafferanson för den här veckan, i ett försök för att visa vårt hat mot ungdomsledaren. Fru Ankarstjärna ångrade sig inte trots våra åtgärder, och gick ut från byggnaden med bestämda steg. På vägen ut rev hon ner Ståhls och Skoogs hemmagjorda kaffebryggare som genast gick i tusen bitar. Ståhl blev förbannad som vanligt och satte Reji Roy på att skugga henne.

Reji Roy följde henne till Byalagets stuga och såg där genom ett fönster hur hon skakade hand med Sven-Gunde Abrahamsson.
Den kärringen bytte sida, den som är tillsammans med fienden kommer inte få det lätt. Det visste bödeln som var ytterst glad när han kom tillbaka med nyheten.

Den ytterst otrevliga Mr X är på oss om misstaget. Kritiken haglar till den grad att Werner kommenterade i morse att Mr X är till och med otrevligare än Torkel. Som ni förstår så bådar det inte gott.
- Jag saknar nästan Torkel sade Werner och fällde en tår. Sedan såg vi inte Werner på resten av dagen. Han satt själv inlåst på sitt rum och spelade extra glad syntmusik. Jag tror han inte har psyket att klara kriser.

Jag kommer att få om möjligt ännu kortare tid på mig att finna ett nytt finansierings sätt av partiets intressen. Försäljning av utspätt halvfabrikat är en tanke som dykt upp. Jag tror jag måste fundera lite till på den. Jag ska gå till Bengan och rådfråga honom lite, egen företagare fuskar jämt. Så någon ide har han säkert!

Tidig Morgon i Ståhlingrad

2008-03-06T08:00:00.004Z

Idag har medlemmarna tagit en extra lång sovmorgon och jag sitter ensam i mitt rum med min ångande kaffekopp. Jag är minsann den enda som pallrar mig upp så här tidigt! Jag känner mig lite trött då det blev sent igår med alla festligheter och god mat. Tant Märta bakade en gigantisk tårta och lagade en stor buffé som samtliga medlemmar bjöds på.

Imorse väcktes jag bryskt av att telefonen ringde i mitt hus. Med sömnen kvar i ögonen lyfte jag luren och svarade. Det var Sture Ankarstjärnas fru, numera änka, som ringde och undrade varför hennes man inte kom hem igår. Jag trodde att Sture var ungkarl då jag litade på Geten. Geten som i sin tur litade på överste Frejnar Fröjd. Igår påstod han att det fanns en dryg homosexuell ungkarl bland infanteristerna som mer än gärna skulle vilja bli uppskjuten med vår luftvärnskanon. Jag lade mig av princip inte i överste Fröjds arbete utan lät honom sköta det på sitt sätt. Mitt beslut ledde till att familjen Ankarstjärna med två barn undrar var deras försörjande fader och äkta man har tagit vägen. Jag slängde genast på luren när Stures fru ringde imorse.

Idag ska Geten betala för gårdagens kalas och städa upp partikontoret själv, så vi får se när han slinker in här. Det skulle inte förvåna mig om han ringer snart med en påhittad lögn på lager om att han under olyckliga omständigheter hamnat på en öde ö långt åt helvete. Geten är lömsk och en stor spridare av lögner.

Bloggen ETT ÅR!

2008-03-05T11:18:00.004Z

Idag har gårdagens bekymmer varit helt bortglömda då det är den 5 mars! Om ni inte förstår vad det betyder så kan jag påminna er om att den 5 mars förra året lanserades vår blogg, alltså för precis ett års sen. Jilanger och ballonger ligger utspridda över kontoret och medlemmarna får en extra skvätt brännvin i kaffet idag som partiledare Wagner bjöd på. Jubelutroppen och applåderna skär genom kontoret, och för omväxlingsskull har även Werner hällt lite kaffe i sitt brännvin. Han har också hällt upp brännvinvet i ett glas istället för att klunka direkt ur flaskan som han brukar.

Självmordspatrullen kommer att hålla fyrverkerier på Skoogvallen ikväll. De kommer att skjuta upp en av sina infanterister i skyarna! Tant Märta ska också laga en fin middag med rysk kaviar på mackorna.

Allt arbete är uppskjutet tills vidare då Werner bjöd på handrullade cigarrer som hade effekten att alla såg gröna tomtar i skägget på Geten. Med medlemmar som är så pass snurriga kan man ju inte bedriva något arbete. Den enda som uppför sig som vanligt är den kroniskt höga Werner.

Tisdaglig kongress med debatt

2008-03-04T17:33:00.004Z

Idag är det andra dagen på den här händelserika veckan vilket betyder att det var dags för den tisdagliga bastuknogressen. Kongressen kunde inte komma mer lägligt efter helgens eskapader och projekt.

Som Hasselhauf nämnde har vi fått den stora äran att förfoga över ett rum i Kreml och sitta nära presidenten. Detta är naturligtvis en stor milstolpe i vår kamp och det gjädjer mig oerhört att vi har fått rummet, Hasselhauf gav ifrån sig ett självgott léende när jag tag kom till den punkten i bastun. Jag kände mig mäkta stolt när jag fick presentera allt nytt om vårt internationella erkännande. Norge har dessutom uppmärksammat oss, men tyvärr ansåg jag inte att gubbarna i stugan för Oslo var så mycket att ha. Därför gav jag dem inte speciellt mycket uppmärksamhet under dagens sammanträde utan ägnade tiden åt Ryssland.

I och med att ryssarna har valt att placera oss inanför dörrarna behöver vi någon som kan tänka sig att vara där. Min första tanke var att skicka dit Werner för att bli av med hans utbrott och psykiska utfall. Men sedan kom jag på att han faktiskt är partiledare och behövs här hemma, vilket fick mig att slå näven hårt i bänken av ilska. Tack vare Werners position står vi utan kandidat till Moskva och måste hitta en ny. Jag tog upp det under kongressen, och som en kniv från ovan skar Börje Tråkessons stämma genom den kvalmiga luften i bastun. "Vad är det för stackare som ni har tänkt att skicka till Moskva? Senast någon skulle resa bort blev det Brunte Bukpress - den stackaren."

Direkt var jag tvungen att avbryta Börje innan han skrämmer medlemmarna för mycket. Vi ser naturligtvis att någon frivillig åker till Kreml, så att det inte blir som ambassaden i Kambodja. Den gången fick vi leta reda på Brunte Bukpress för att snabbt som attan lura honom att skriva på några kontrakt som gjorde honom till ambassadör och trogen medlem i partiet på livstid. Det blev sannerligen stressigt den dagen för annars hade han hunnit bli nykter.

Lyckligtvis kom Reiji Roy hem från byalaget igår utan några större incidenter och deltog i bastukongressen. Deltog i bastukongressen gjorde även Geten som också ville åka till Moskva. Nu hade båda gjort aspirationer om platsen i Moskva vilket inte bådade gott. Börje och Geten började kasta glåpord mot varandra som blev värre och värre, den heta stämningen steg mellan dem ända tills Geten klippte till Börje och slagsmålet drog igång. Lyckligtvis avslutades slagsmålet ganska snabbt efter att jag utlovade en omröstning om posten.

Kongressen fortsatte som vanligt efter det ända tills den var slut. Efter kongressen började jag leta köpare åt statyn i Skoogvallen. Partiets dåliga ekonomi börjar bli ett problem som måste lösas, Hasselhauf som har till uppgift att lösa problemet har alltid en massa andra saker som han pysslar med. Ingen i Ståhlingrad ville köpa statyn så jag får fortsätta att leta.

Åter tillbaka till... ja, till vadå?

2008-03-03T19:03:00.009Z

Idag styrde jag in min röda och morrande jeep in på partiets grusparkering efter att ha tillbringat helgen med en organisation i Norge som motsvarar oss - "De fyra Maoisterna", som de kallar sig. Jag tog på mig min allra finaste skjorta i fredags efter att jag mottagit ett samtal från en norrman. Norrmannen uppmanade mig att genast bege mig till Oslo för att deras organisation skulle hålla årsmöte. Hur de har fått nys om oss eller vårt nummer har jag inte en aning om, och utan att veta alltför mycket om vad som skulle möta mig i Oslo satte jag mig i bilen med destination Norge.

Om inte spritkonsumtionen bland de fyra herrarna var så hög hade vi antagligen kunnat enats om vissa punkter och planerat ett sammarbete. De hade inte ett registrerat parti som vi har då de ansåg sig vara för fina med demokrati, men vi ser fördelarna med att befatta oss med demokratin och att bilda ett parti. Folk förstår ändå inte att de blir grundlurade av karismatiska ledare som bara vill en sak, makt åt sig själva, för pengar är makt - och makt är pengar. Vi på Moskvademokraterna inser att diktatur är bra, men maktpositionen får inte missbrukas som moderaterna gör. Sammarbetet med den norska organisationen är tills vidare lagt på is då vi anser att de inte har tillräckligt med resurser och kämparvilja för att åstadkomma något. Om de får någon kämparvilja och kommer med konstruktiva förslag kan vi kanske bistå med resurser, men tills vidare är inget bestämt och inget är sagt.

När jag återvände till kontoret fann jag Tant Märta i köket bakandes en fin tårta. Är det någon som fyller år? frågade jag omedelbart. Nähe då, till min positiva förvåning skulle hon fira en överenskommelse med den ryske presidentet som Hasselhauf hade slutit i min frånvaro. Det glädjer mig att Hasselhauf arbetar och står i även när jag inte håller i tömmarna. Jag gick sedan in på mitt kontor för att hänga av mig rocken, men inte heller där var allt som vanligt. På bordet låg papper som jag inte hade sett förut med ryska bokstäver huller om buller, och jag började ana något hemskt. Jag trodde att Werner hade lagt in papprerna på mitt bord för att visa mig något nytt påhitt som han hade, fast den här gången med ryska kontakter. Efter tiden med Werner har jag lärt mig att han för med sig otur när han gör något.

Jag började gå med raska och bestämda steg mot den tyska idiotens dörr för att be honom riva papprerna när det slog mig varför Tant Märta bakade tårta. Istället ändrade jag riktningen mot Hasselhaufs kontor, som så vanligt var låst. Ett jäkla otyg att låsa in sig! Nåväl, jag gick ner till Jan Dunke i källaren istället för att fråga honom vad som hade hänt under helgen. Jan Dunke sa att Hasselhauf hade letat efter mig och skickat Reiji Roy till byalaget. Sedan dess har jag bitit på mina naglar av oro, för Reji har inte kommit tillbaka och vad den storvuxne finnen kan åstadkomma är inget som jag vill tänka på.

Nu ska jag leta reda på protokollet från fikastunden i fredags och publicera det. I fortsättningen måste nog vi inom partiet bli bättre på att berätta för varandra när vi ger oss ut på äventyr utanför Ståhlingrad.

SENASTE NYTT

2008-03-03T12:14:00.006Z

Senaste nytt Moskvademokraterna kommer att få sett eget rum i Kremls korridorer.

Dmitrij Medvedev, rysslands nya presedent har starkt uppskattat vår kamp mot demokratin under de senast åren. Han har med stort intresse följt vår målinriktade kamp. Medvedev vill själv starta krig mot demokratin och ser Moskvademokraterna som ett viktigt steg i den utvecklingen. Därför vill han belöna oss med ett kontor i Kremls korridorer, så vi och den nya presidenten kan hålla den viktiga kontakten och få de råd som endast Moskvademokraterna kan erbjuda.
Vid ett tillfälle på fyllan funderade Medvedev även på att lägga till "Som kaffe för själen" till de obligatoriska böckerna i de ryska barnens skolundervisning.

Frågan är nu vem är det som kommer få denna betydelsefulla position i Kreml?
En annan fråga är var är Sthål? Han har ännu inte anmält sin position till Moskvademokratenas partikontor.

Här är en länk till pressmötet där han gick ut med nyheten om Moskvademokraternas viktiga roll i Rysslands kamp mot demokrati:

http://youtube.com/watch?v=syT04rsWvAo

Ståhl är Försvunnen

2008-03-03T08:07:00.006Z

Vår kära Stefan Ståhl är spårlöst försvunnen. Han fick den stora äran att skriva protokollen vid mitt egna fikamöte i fredags. Men han försvann snabbt ifrån partilokalen och sedan dess har vi inte hört ett lud ifrån honom. Snart kommer jag få publicera protokollet själv. Det var trots allt jag som ledde mötet.

Åter till Stefans försvinnande, Tant Märta är utom sig av sorg hela dagarna men hänvisar att hon fått damm i ögonen. Imorgon måste jag nog ta med bödeln för att hälsa på Byalaget. Kanske vet de något. Om de gör det så blir det inte kul för deras del, vi förhandlar inte med terrorister!
Ståhl måste infinna sig snarast på kontoret, annars finns det ingen som kan ta vår "ärade" partiledare till verkligheten.

Stefan Sthål, om du ser det här. Ge oss ett livstecken, annars kommer Jag, den STORE Bernt von Hasselhauf göra en marsrevolution för partiets och folkets bästa.
Werner Wagner går mig på nerverna!

Jag har Arbetat!

2008-02-28T21:04:00.015Z

Ryktet som går är sant, jag skäms men så är det. Jag har inte hunnit se på någon avrättning eller kulturnyheterna idag. Det är illa, men för er som inte vet vad jag har gjort som tagit min kvalitetstid, så är det arbete som är svaret. Arbete går före allt med vissa undantag.
Jag har arbetat på ett emblem till partiet som verkligen visar vad vi står för.
Den syns här nedan:

Skäran och hammaren är så klart med vår älskade stjärna.

Tyvärr så trodde Stefan Ståhl inte på Geten så jag måste hålla i högtiden, fikastunden och med mina punkter. Jag gissar att det är den ekonomiska situationen som det måste handla om. Fast jag får se vad jag vill ta upp.

Jag fick höra om moderaten, vår slaskiga Brunte Bukpress börjar få ont om mat igen, hehe det är den bästa nyheten vi fått sedan kolkrisen i Kambodja. Äntligen slipper vi kanske honom. Hittills idag har vi inte fått några hjälpfax. Så antingen har han tappat aptiten eller så har han fixat egen mat, Mango är gott! Fast i bästa fall har han förlorat krafterna åt att var eviga dag tjata om mat.
Tjatar barnen i Afrika om mat? Nej, de är snälla och gnäller inte för att bespara sina medmänniskor den bördan. De har lärt sig att ingen ändå hjälper till. Därför anser jag att barnen i Afrika måste vara de kommunister som har det svårast. Barnen där beter sig som riktiga kommunister med helskägg, men behandlas inte som kommunister.
Ville bara säga det.

Hasselhauf jobbar för en gångs skull

2008-02-28T20:51:00.004Z

Nu har man återigen avverkat en arbetsdag med stor möda bara för att gå och lägga sig, sova och gå upp till en ny arbetsdag. Lyckligtvis har jag tiden vid makten i regeringen att se fram emot när vi har infört diktatur och total rättvisa råder.

För en dryg timme sen åkte Werner iväg till sjukhuset. Dum som han är tryckte han upp en stor bleckpenna i näsan och började både att skrika och gråta. Inte ens Tant Märta kunde hejda honom den här gången när han i ren panik välte partiets medicinskåp för att bryta upp låset till det. När han äntligen lugnade ner sig kunde vi andas ut och Jan Dunke körde honom till sjukhuset. Sedan kom Bernt von Hasselhauf ut från sitt kontor där han har suttit inlåst hela dagen och missat dramatiken utanför. Han har jobbat med en "mycket komplicerad uppgift" som han sade. Vad denna komplicerade uppgift bestod av har jag inte minsta aning om men jag gissar att han jobbar med partiets ekonomi. Visserligen säger Geten att Bernt sysslar med en bild, men av erfarenhet vet jag att det inte nödväntigtvis inte behöver vara sant bara för att Geten säger det.

Idag skramlade partiets fax till från 1962. Vi fick ett telegram från Kambodja, där moderaten Brunte Bukpress lever och förhoppningsvis arbetar för oss, som löd:

SKICKA MAT GENAST! KOKOSNÖTTERNA ÄR SLUT PÅ TRÄDEN OCH JAG HAR BARA ÄTIT MANGO I TVÅ VECKOR NU. jAG ÄR HUNGRIG OCH MÄTT BLIR JAG KNAPPAST AV ATT NI IGNORERAR MIG.

Hur denna moderat och översittare kan gnälla över att äta mat. Han äter för guds skull mango, inte för att jag vet vad det är men det låter gott. Är det någon som lagar goda rätter åt honom därnere? Mat från oss kan han glömma då han verkar leva gott på maten som finns där.

Imorgon är det en stor dag på veckan, nämligen fredag med fikastund. Bernt von Hasselhauf säger att han har mycket att prata om under mötet så det ska bli intressant. Jag har inte skrivit ner några punkter själv utan jag viger det här mötet åt Hasselhauf.

En jobbig arbetsdag

2008-02-26T22:33:00.007Z

Idag efter jobbet kände jag mig väldigt deppad. Jag fick som ni vet en väldigt tung uppgift på mig, Inkomstkällan till vårat kära parti. Mitt huvud hade stått stilla under hela dagen trots en överkonsumtion av kaffe. Jag måste ha ideer och det snabbt, annars kommer min kära staty att säljas som fyllnadsmaterial till vägar. Hoppas verkligen att jag kommer på bättre tankar imorgon.
Svenska Bingolotter känns lite fel när vi inte sänder sådana B-moderat program på våran klassiska anrika propagandakanal.

Efter arbetet försökte jag tillfredsställa mig med lite kultur och vin. Bödelns underfundiga avrättnings ritual fick duga som kultur för dagen och jag kände mig genast bättre. Han får mig alltid på bättre humör.

Något anmärkningsvärt för dagen var att jag hörde en bekant hostning som jag inte hört på mycket länge. Jag vet inte vem som gjorde den. Så jag gissar att det bara var inbillning, för den hostningen har jag inte hört på ett bra tag...

Skoogvallens renässans

2008-02-26T20:46:00.004Z

Efter mötet i söndags tog jag mig en avkopplande promenad, eller som man också kan uttrycka det, jag flydde hals över huvud från Byalagets aktion i parken. När jag återvände till parken blev jag alldeles stum när jag beskådade nedskräpningen och den förstörda statyn. Parken är en utmärkt samlingsplats för högtidliga möten och vår nationalsymbol i Ståhlingrad. Vi kommer att hämnas för denna skymf!
Igår när jag kom till kontoret och sa åt Geten att arbeta med sina uppgifter istället för att störa Jan Dunke med sitt hjärndöda prat så gnällde han som vanligt. Trotsig och jobbig som han är frågade han varför Hasselhauf inte jobbar, och ja just det, var är Hasselhauf? Jag gick in på mitt kontor och började telefonera hem till Hasselhaufs grandiosa villa. Jag hade tur för en Hasselhauf som lät alldeles groggig av sömn grymtade hallå i telefonen. Efter en halvtimmes lång utskällning begav sig Hasselhauf till kontoret och fick kratta, hink och spade i famnen för att städa.

När jag var på väg hem igår fick jag se något mycket oväntat i parken, det fick mig att tvärstanna så att däcken skrek. Vad i hela friden är det som har tagit åt Hasselhauf? I parken stod en stor och ståtlig staty som var orubbar och liknade honom. Idag har Hasselhauf förklarat alltihop, och jag har konstaterat att han är en jubelidiot. Hur kan man få sådant storhetsvansinne?

För att nämna något om mötet i söndags så diskuterades Castros pension och dess effekter på omvärlden. Hasselhauf fick också en stor uppgift att hitta en inkomstkälla för partiet och arbete åt människorna från kolgruvan. Hasselhauf föreslog aktier men medlemmarna objektifierade förslaget högljutt och ett regn av frukt flög över Hasselhauf från åhörarna. Vad den definitiva lösningen blir återstår att se. Vi kanske kan sälja statyn i parken för några slantar.

Första dagen med staty av mig

2008-02-25T20:26:00.004Z

Jadå min kära vänner, idag gjorde jag min förta dag på jobbet efter att jag blev väck av Ståhls ilskna stämma i telefonluren. Han ringde och väckte mig klockan sju imorse och skällde ut mig efter noter för att jag inte har varit där på ett tag. Jag förklarade i mitt sömndruckna tillstånd att jag har rest en hel del för att få en sann kommunistisk övertygelse efter den där förrädiska kvällen i baren med Brunte Bukpress. Aldrig mer sprit i baren! Ända sedan den dagen har jag hållt mitt löfte att hålla mig till konjak och vin.

Dagens slitiga arbetsdag bestod av att städa upp i Skoogvallen efter mötet igår som hölls av partiet. Efter partimötet kom de primitiva gubbarna från byalaget till parken och började genast göra spillror av parkens frigolitstaty och enda utsmyckning. När jag kom till parken i morgonsolens första strålar, så fann jag till min förfäran spillrorna av statyn.
Jag tog mig stolt an uppgiften att städa upp spillrorna av statyn och de tusentals bitarna av Roger Waldermans koneffti.
När detta var klart såg parken ut som ny och det går ju inte för sig. Vissa journalister skulle kunna tolka min perfekta städning som en upprustning av parken. Våra pengar ska minsann inte gå till en park som symboliserar vila. Därför fattade jag det excellenta beslutet att upprätta en staty av partiets mest framåtstående person-MIG.
Jan Dunke har gjutit en statyn som är skrämmande lik mig när jag tar hand om vår kära vän bastusultanen av Kambodja.

Statyn är 10 meter hög och väger 500 kg, de största beståndsdelarna är Bengans utgångna mjöl och rester från kolgruvans slagghög. Här ovan ser du den avteckna sig mot Bengans bageri.

Extramöte på Skoogvallen

2008-02-24T11:34:00.002Z

Idag är det söndag och flera av partiets otaliga medlemmar kommer att samlas i Ståhlingrads centrala park, skoogvallen. I skoogvallen har många högtider firats, mycket glädje har delats och många överblivna torra brödbitar har slängts ut från Bengans bageri som ligger bara några meter därifrån. Sedan brukar duvorna ha fest där med brödet och den torrlagda fontänen, men idag är det medlemmarnas tur att vistas i parken.

Anledningen till att vi ska samlas i parken är att jag vill införa söndag som vilodag precis som de gamla traditionerna lyder. Den liberala Torkel såg genast till att bannlysa vilodagar och ansåg att man mycket väl kunde arbeta på söndagar. Dessutom vill jag diskutera framtiden för arbetarna i kolgruvan vars arbete förbjöds av arbetsmiljöverket. Jag börjar tröttna på att se dessa slöa män sitta i fikarummet och spela kort då de inte får gå ner i gruvan, eftersom den har klassats som farlig av den borgerliga staten. Fy fan! säger jag bara.

Werner har gått iväg till skoogvallen för att kratta grusgångarna, placera ut flygblad och göra folk medvetna om att vi kommer att vara där. Dessutom ska han sätta upp affischer om den hemska mannen Roger Walderman som fortfarande håller sig gömd. Jag skäms faktiskt över att behöva säga att vi fortfarande inte har hittat honom efter allt flitigt sökande.

Exklusiva bilder från paret Dunkes smekmånad

2008-02-22T09:36:00.004Z

Idag bjuder partiet på en exklusiv finfin bild från Jan Dunkes och Märta Karlssons patetiska smekmånad. Självfallet följde hela partiet med dem till Kolmården på deras stora dag och på så sätt berövades de den största delen av magin. Vår sträma ekonomi tillät oss inte att hyra separata rum, utan i enlighet med kommunismens ideologi delade jag, Werner och Hasselhauf på ett dubbelrum med brudparet på ett gemytligt vandrarhem. Jan Dunke hade som vanligt med sig radar och kunde genast ta itu med alla bin och myror som också ville dela rummet med oss.

Jag vaknade mitt i natten av en röst med tysk brytning som beordrade tant Märta att flytta sig lite åt sidan för att ge plats åt honom. Det var Werner som utnyttjade sin position som partiledare. På grund av platsbrist fick han nämligen lov att dela säng med brudparet. Nog sagt om det, nedan har ni bilden och för en gångs skull har Dunke krängt av sig blåstället och ser ut som en helt vanlig tjockis.

Ännu en smekmånad förstörd! Senast var på Torkels, men det är en annan historia. Väl mött!

Ståhl

Partikontoret belägrat

2008-02-21T17:41:00.006Z

Nu var det länge sedan ni hörde av oss men jag har faktiskt ett parti att sköta också. Den som tror att ett parti sköter sig självt kan få pärmarna om budgetutformningar och böcker om Chrustovs tips om valfusk, för mitt skrivbord knäcks nästan av alla böcker och pärmar som jag läser. Tyvärr tar den tradiga men ack så nyttiga läsningen tid, och dessutom har jag en Werner att hålla reda på. Bara det frestar på humöret, speciellt eftersom han är partiledare och jag är tvungen att följa hans konstiga idéer.

I tisdags var det dags för bastukongress och samtliga deltagare trängde ihop sig i bastum för en svettig konferens. Helt plötsligt tar Werner fram en flaska vatten och börjar hälla på aggregatet, vatten tänkte jag tills jag kände den välbekanta doften. Nej, inte nu igen sa jag tyst för mig själv i spritångorna. Sedan kände jag förståndet försvinna och såg hur medlemmarna vinglade ut ur bastun.

I onsdags vaknade jag förståligt nog med en kraftig huvudvärk, men onsdag är en arbetsdag så jag gick upp. När jag kom till kontoret väckte jag Werner och kokade kaffe åt honom. När kaffet var klart hörde jag en folkmassa utanför kontoret som skrek. Det var alltså byalaget med Sven-Gunde Abrahamsson i spetsen som demonstrerade. De demonstrerade mot Werners förslag att höja skatterna till 110%, visserligen inser jag också att förslaget är helt orimligt och jag tänkte att vi skulle rösta ner Werner på bastukongressen i tisdags men han inte innan medlemmarna blev fulla, men jag var tvungen att skicka ut Werner på gatan för att hejda demonstrationståget. Byalaget har en god övertalningsförmåga och är duktiga att få med sig folk, så Werner var tvungen att stoppa dem. Men vem tror ni satt på Sven-Gundes axlar efter en kvart och ropade slagord mot partiet? Ja, just det - den odugliga Werner.

Jag gick ut på gatan med kaffekoppen i handen och plockade ut Werner från tåget, samt mottog några ord av den obstinata Sven-Gunde. Sedan gick vi in på mitt kontor och Werner skrek för full hals "MER FRIHEEET ÅT FOOOLKET!" Jag tog genast upp en pärm från bordet och slog den i huvudet på Werner. Sedan började jag att tala honom till rätta vilket utlöste en gråtattack för den stackars Werner. Jag tog in honom i köket till Tant Märta och lät henne trösta honom. Hon har verkligen en bra hand med Werner och ibland undrar jag om hon är en ängel, inte konstigt att Jan Dunke gifte sig med henne!

När folkmassan hade försvunnit och Werner hade lugnat ner sig så blev han utskickad till markaden för att fylla på matförråden åt partiet. Imorgon är det fredag med en sedvanlig fikastund, och jag har många punkter som jag kommer att ta upp under mötet.

Måndag efter vilohelg

2008-02-18T17:02:00.002Z

Då det fortfarande är långt kvar till det kommande valet år 2010 tog jag en behövlig vilohelg. Jag har varit på fiskesemester i Norrland, utan att vilja skryta måste jag berätta att jag fick en gädda som vägde 8 kilo. Det är minsann inte dåligt! Mitt personliga rekord är 11 kg vilket verkar hålla i sig.
Nu är jag äntligen hemma i Ståhlingrad, och det är också skönt. Borta bra men hemma bäst stämmer faktiskt. Tant Märta står i köket och arbetar hårt med att koka gäddan som jag drog upp. Visserligen kan stora gäddor vara sega att tugga men hon är en duktigt kokerska, så fisken blir nog god till slut. Rödbetorna som växte i mitt land i sommras har gått åt till den kulinariska middagen och jag måste skicka Werner till marknaden imorgon för att fylla på matförråden. Alla medlemmar äter ju så ofantligt mycket när Tant Märta lagar mat. I helgen fick Jan Dunke och Werner avnjuta en härlig köttfärslimpa som hon hade lagat. Det vattnades i min mun när hon talade om det efter att jag har levt en helg i skogen med tält och te gjort på tallbar.

När jag kom till kontoret imorse fann jag till min stora förvåning att flera dörrar till kontoret var insparkade. Jag drog snabbt slutsatsen att ett inbrott måste ha ägt rum, och blev alldeles kallsvettig för planerna till hur vi ska hantera fackrörelserna när vi tar makten får inte komma utanför kontoret. Jag rusade ner till Jan Dunkes verkstad där han satt och reparerade Werners kvaddade cykel. Med andan i halsen frågade jag Dunke vad som hade hänt och det visade sig att Werner hade sparkat in dörrarna under helgen. Werner börjar gå mig på nerverna.

Dessutom har jag idag varit tvungen att utnämna Geten till ledare för organisationen Ung Diktatur efter månader av tvekan. Tack vare Torkels dumma misstag att ersätta mig med Werner som vice diktator har tvingat Werner att överge sina gamla åtaganden. Den andra fadäsen som Torkel hann med under sitt liv var att lägga sitt testamente i ett bankfack utan att ge någon nyckeln. Vem ska få hans cigarrer och fina samling av kostymer och hattar nu?

Brustna hjärtans dag

2008-02-14T13:26:00.005Z

Idag vaknade jag hemma i mitt pitoretskt inredda hus och gnuggade tröttheten ur ögonen. Månaderna utan Torkel har varit slitsamma med många skandaler, men också många lyckliga stunder. Torkels svängande humör frestade på tålamodet, och framförallt sedan Brunte Bukpress och Bernt von Hasselhauf kom med i partiet. Torkel har aldrig varit ödmjuk mot människor, men när två kapitalister gick med i partiet blev det bara för mycket för honom. Hans höga whiskykonsumtion ökade dramatiskt.

Med tankarna snurrande i huvudet och efter en förtärd frukost satte jag mig i min jeep och styrde mot partikontoret. När jag svängde upp på parkeringen fick jag en glimt av solen i ögonen. Den har hållit sig borta mycket länge. Idag kom den fram med Tant Märtas kommentar, "den känner på sig att det är alla hjärtans dag". Jag fick en stark impuls att ruska om henne och skälla ut henne, för man hyllar inte kapitaliska pretentiösa högtider. Lyckligtvis lyckades jag motstå impulsen och muttrade lite för mig själv och gick sedan in på kontoret. Varför ska jag med mitt höga anlete köpa rosor och pappers hjärtan när det inte gör någon nytta. När dagen är slut hamnar alla röda hjärtan i papperskorgarna, och alla vissna rosor slängs också.

När jag gick uppför trapporna hörde jag höga skrik, det lät som att någon hade satt Werner i sträckbänken. När jag stod utanför min dörr låg Werner Wagner utanför min dörr med tårfyllda ögon. Jag som är van vid Werners uppföranden och märkliga sinnestillstånd som ständigt skiftar gick bara över honom, arbete går ju före Werner. När jag gick in i mitt arbetsrum såg jag en stor och präktig blomsterbukett på mitt bord. Jag suckade och sköt den åt sidan, sedan hörde jag Werners snyftande när han klev in genom dörren. Han förklarade sedan att han kände sig ensam på alla hjärtans dag - kärlekens dag när man ska dela ut hjärtan till personer som man tycker om. Jag blev ännu mer irriterad på den emotionellt svaga Werner som nu tog av min dyrbara tid till sina bekymmer. Jag röt åt honom att han minsann fick gå ut, alla hjärtans dag är trots allt bara en dag för kapitalistiska intressen och knappast något man sörjer.

När jag äntligen hade fått ut Werner och kunde stänga igen dörren tog jag upp ett kuvert som låg på bordet. Jag öppnade det och upptäckte till min förfäran att det var en inbjudan till en föreställning för alla hjärtans dag på folkets hus är i Ståhlingrad. Det känns som att den här dagen förföljer mig genom att bryta ner Werner och skicka inbjudningar som jag inte har bett om. Jag slängde ifrån mig kuvertet och började förbereda fredagens fikastund, visserligen Werners uppgift men av en man i hans tillstånd kan man knappast förvänta sig mycket.

Till förmiddagsfikat hade Tant Märta bakat kärleksmuffins och jag fick återigen slå ihop käkarna för att hålla inne ilskan för den här dagen. Sedan kom Jan Dunke in till fikarummet med sina grova och jordiga händer och kramade om Tant Märta. Under Torkels frånvaro har de gift sig, i en kyrka till råga på allt. Jag har skällt ut dem tiotals gånger för mitt förstånd räcker inte till för att förstå varför man frivilligt gifter sig i en kyrka. De gjorde faktiskt det, och det strider starkt mot partiets agenda. Inom partiet är vi ateister och därmed hyllas inte religiösa fästningar och tillställningar!

MD gör ny entré

2008-02-13T11:22:00.006Z

Nu var det sannerligen länge sedan ni hörde av oss, kära kamrater. Ja, vi lever faktiskt fortfarande, tro det eller ej. Alla förutom Torkel. Mycket har hänt de senaste månaderna och vi har inte kommit oss fatt att skriva förrän nu. Som ni märker har Bernt von HasselHAUF (som inte ens kan stava sitt eget namn, den idioten till analfabet) tagit över Torkels position som skribent på partiets blogg.

Det hela började en kulen höstmorgon i oktobers begynnelse när vi sjösatte Jan Dunkes hembyggda eka. Jan Dunke är ju, som ni alla vet, en skicklig snickare och sjöfartyget höll standarden. Jan Dunke var stolt som en tupp när båten rullades på stockar (ja, de fick äntligen ett användningsområde) ut i det böljande havet. Men något som både jag och Dunke hade glömt, men som Torkel, som satt i båten, snart blev varse om, var att ekans åror inte existerade. Jan Dunke hade helt enkelt glömt att bygga årorna, och Torkel drev snabbt ut till havs. Jag och Dunke stod där som ett par fån och såg Torkel försvinna bortom horisonten medan Werner fnittrade okrontrollerat åt Torkel som viftade med armarna och i ren panik ropade på hjälp.

Någon som inte skrattade senare var jag när vi efter ett par månader fick brev från Dominikanska Republiken som sa att Torkel inte längre fanns ibland oss, och Werner Wagner som vice diktator tog över partiet.

Med Werner som ledare flyter allting på bra, ibland tror han att han är en stor ödla och han har nästan övertygat oss andra om det med sina bristande intellektuella förmågor, om det inte vore för alla sprutor i sopkorgen, och sopåkare Åke som stack sig på en kanyl från vår soptunna. Allt detta pekar troligen på att Werner har varit i en djup psykos under sina ödletillfällen. Jag har därför avfärdat detta som humbug, förutom när han skrämde iväg bastusultanen med sitt ödleutfall vilket fick konsekvenser när nästa leverans med basturis kom till Ståhlingrad - med ett fördubblat pris! På tal om bastun har det inte gått en bastukongress sedan Torkels försvinnande utan att Werner har hällt sprit på agregatet och samtliga medlemmar av kongressen vinglat ut ur bastun, fulla som svin.

Hur som helst kommer bloggandet att ta ny fart med Hasselhauf som skribent istället för Torkel.

Rejis försa arbetsdag

2007-10-09T07:12:00.000Z

Reji Roy är en lustig kille. Idag var jag vitte till Rejis första avrättning. En slumpmässigt vald partimedlem fick äran att bli försökskanin. Juha Palmrots slöa gamla yxa slant några gånger, men Reji fick av hans huvud på femte försöket, dock hade offret då redan brutit nacken och avlidit. Tant Märta poppade popcorn och vi satt alla och mumsade i oss medan Reji slet som ett djur på sin första arbetsdag i militärbasen. Reji skrämer mig lite med sin galna blick, men den kommer vi nog alla att vänja oss med i sinom tid. I största drag är Reji Roy en hygglig kille. Jag är säker på att han kommer att passa in i vår stora familj till parti.

Eftersom Roy hanterade yxan så elegant så jag har avbeställt den nya giljoltinen och på så sett sparat en slant!

Hemma med en ny finne i bagaget!

2007-10-04T12:29:00.000Z

Som ni alla säkert vet (även om vi inte har lämnat ut några som helst uppgifter om det) så har partiet under de senaste två veckorna befunnit sig i Belgien i hopp om att hitta en vallonsk ersättare till vår bortgångne finska bödel. Valonerna sägs vara en hårt jobbande arbetskraft och deras smide är legendariskt.

Efter tre timmar på Antwerpens gator gav Werner upp hoppet och slog sig ner på närmaste hak, där han spenderade resten av kvällen. Vi har inte kunnat blogga med mobilen eftersom, som ni kanske minns, så kastade Stefan Ståhl in den igenom Sven-Gunde Abrahamssons fönster för en tid sen.

Efter att Ståhl hadu burit hem den påtagligt alkoholpåverkade Werner genom natten i Antwerpen gick han och la sig. Själv gick jag runt på gatorna och kollade på allt gatuliv tills jag fick syn på en gammal pub med 1700-tals inredning. Perfekt! Tänkte jag och började gå över till andra sidan vägen där puben låg. När jag stod utanför dörren till puben och skulle gå in snubblade jag på något. Jag fick en liten bula i pannan efter att huvudet slog i asfalten, men när min sans började komma tillbaka upptäckte jag till min stora förvåning att den stora stenen faktiskt var en finne. Jag reste upp honom och tog med honom in till puben där han en gång hade varit. Sedan satt vi hela kvällen och pratade medan jag drack några glas med en underbar whiskey.

När solen hade gått upp och jag hade vaknat till liv igen kände jag något tungt som låg över mig, samt något hårt i ryggen. Jag låg alltså på en parkbänk med finnen över mig, fråga mig inte varför. Efter allt detta blev det inte bättre än att finnen fick följa med hem till Ståhlingrad och bli vår nya bödel.

Nu återstår bara att presentera Reji Roy för alla partimedlemmar imorgon på fikastunden. Sedan ska kölistan till tortyrkammaren betas av. Vår nya giljoltin är på beställning!

Werner har bytt musikstil

2007-09-18T18:36:00.000Z

Den här dagen tänkte vi att Werner skulle ha letat fram en bödel åt partiet vilket han inte har gjort. Roger Walderman har inte infunnit sig i tortyrkammaren än så Bernt von Hasselhauf är ute i stan och letar efter honom. Var denna mystiska man kan befinna sig är ett stort mysterium. Bernt har letat ända sedan bastukongressen förklarades avslutad.

Werners bergsprängare som han har på sitt kontor har jag slängt ut genom fönstret idag. Han brukar vanligtvis lyssna på pipig synt men idag hade han fått något nytt infall. Spansk hiphop ekade över partikontoret och jag fick jobba hela dagen till basdunken från Werners stereo. På eftermiddagen fick jag nog av hans musik, så jag rusade in på hans kontor och slängde ut bergsprängaren genom fönstret. Jan Dunke fick nästan bergsprängaren i huvudet när han stod utanför och krattade löv.

Så kan det gå, gott folk, om man heter Werner och lyssnar på spansk hiphop...

Bödeln går i pension

2007-09-16T18:50:00.000Z

Idag är som ni kanske vet söndag och sista dagen på den här sorgliga veckan. Vår bödel, Juha Palmrot som har tjänat partiet sedan 1967 kommer att gå i pension. Han jobbade sin sista vecka här på partiet vilket är mycket tråkigt - Det innebär extra arbete för mig och Torkel som måste hitta och utse en ny bödel åt partiet.

Sen måste medlemmarna i partiet vara nöjda med honom så vi slipper demonstrationer och andra upptåg. Jan Dunke pratade om ett folkslag i Belgien som kallades valloner som ska vara mycket duktiga och flitiga smeder, kanske kan en sådan människa vara kapabel att bygga en ny giljotin med vassa knivar, samt avrätta uppkäftiga människor som försöker hindra oss i våran kamp mot rättvisa och diktatorisk ordning i samhället.

Jag vet inte om det är någon bra idé att skicka Torkel till Belgien. Senast han var i Belgien var han i Bryssel för att ordna bidrag till Skånemuren. Syftet med resan var att hålla ett föredrag i EU-kontoret och sedan motta applåder och bidrag. Istället låg han på sitt hotellrum och var bakfull. När han var i Moskva så kom han hem med en kraftig blåtira och brutna revben. Han ville inte förklara var allt kom ifrån först, men efter ett tag berättade han att det var från en rysk fyllecell. Sedan hade han auktion i Ståhlingrads centrum där han sålde billig rysk vodka. När han var i Iran med Eskil Abrahamsson så dog Eskil vid kamelförhandlingar. När Torkel kom hem från Spanien en gång så väcktes jag mitt i natten av spanska presidenten som skällde över sitt näsben som Torkel hade slagit av.

Kölistan till tortyrkammaren har kommit till Roger Waldermans plats så vi har gett Werner Wagner uppgiften att leta reda på honom. Werner har lyft på locket till varenda soptunna i Ståhlingrad, och det enda han har hittat är sopor.

Vem i helvete vill köpa stockar

2007-09-08T18:15:00.001Z

Nu har kvällen anlänt till Ståhlingrad och jag skriver detta till de underbara och svängiga tonerna av Elvis Presley.

Jag och Bernt von Hasselhauf har suttit i entrehallen och kliat oss i våra huvuden och funderat på vem vi ska sälja timmerstockarna till. Hela partikontoret har fått en hemtrevlig skogdoft av stockarna. Jag och Bernt hann inte såga ner så många träd som vi hade tänkt eftersom vi råkade fälla ett träd på Sven-Gunde Abrahamssons hus, och olyckan var framme. Sven-Gundes hund började skälla från det trasiga taket och helt plötsligt stod han ute i skogen och tittade efter oss i sin randiga pyjamas och med okammat hår. Jag tror inte att han såg mig och Bernt då vi släckte oljelamporna omedelbart i mörkret.

När Sven-Gunde hade gått packade vi ihop allt som vi hade med oss ute i skogen och for med blixtens hastighet tillbaka till kontoret. Nu återstår det bara att sälja stockarna.

Ännu ett jobb för Juha Palmrot

2007-09-08T11:56:00.000Z

Med en hög hög med papper ifrån oräkneliga statliga organ på våra samveten har dagen framskridit utan vidare resultat i att finna en lösning på hur vi ska kunna slingra oss ur den knipa som kolgruvan lagt över oss. Ja, det är sant. Jag skäms. Jag skäms över att vi inte lyckats hålla kolgruvans arbetares arbetsförhållanden i hemlighet. Vår spion på arbetsmiljöverket har gjort oss alla mycket besvikna och avrättades därför brutalt i morse av partiets käre bödel Juha Palmrot, som redan 1967 påbörjade sitt arbete med att sätta misslyckade partimedlemar på plats.

Igår kom Stefan Ståhl och Bernt von Hasselhauf sent på kvällen till kontoret och väckte mig ur min oroliga sömn genom att högljutt lasta in ett dussin stora timmerstockar i hallen, fråga mig inte varför.

Werner Wagner har på senaste tiden börjat umgås misstänksamt mycket med "Tant" Märta Karlsson. Jag är medveten om att han gillar hennes mat, men jag kan inte hjälpa att misstänka att han är ute efter något annat, ung och dum som han är.

Möte om kolgruvan

2007-09-07T18:15:00.000Z

Idag har partiets jurister, Lars Lejonbïrg och Sylvester Wallenberg närvarat vid fikstunden tillsammans med representanter från Arbetsmiljöverket. Det finns inte ord för min vrede just nu över de skyhöga mutorna som vi ska betala.

Fikastunden inleddes med att alla presenterades och representanterna från arbetsmiljöverket slängde ett häfte på bordet med konventioner och lagar som vi har brutit mot i kolgruvan. På mötet var även den snobbiga gubben som jag skällde ut per telefon dagen efter AMV:s tillslag. Han ansåg att telefonsamtalet var mycket obehagligt då jag var mycket arg, eller för att citera honom: Det var som en handgranat som exploderade i mitt öra när du ringde, Ståhl. Jag anser att ditt uppförande är under all kritik! Jag har tyvärr varit tvungen att behärska mig under mötet för att inte höja mutorna, men arg är jag ändå.

Till kvällsmat åt partiets ledning ärtsoppa med fläsk som Werner älskade. Han sade också att ärtsoppa inte fanns i Tyskland vilket bevisar hans låga intellekt. Jag och Bernt von Hasselhauf ska bege oss ut i skogen i natt för att fälla några träd i byalagets skogskifte, som vi sedan ska sälja för att få in pengar till partiet.

Kolgruvans möjliga fall?

2007-09-02T10:03:00.001Z

Nu ligger vi minsann pyrt till!

Arbetsmiljöverket var idag morse på besök i vår kolgruva där de utförde en inspektion av våra arbetares hälsa. Som ni kanske förstår så ledde detta till att de bestämde sig för att arbeta för nedläggningen av vår gruva.

Två utav tre arbetare led av allvarliga sjukdomar som stendammslunga eller skörbjugg och våra barnarbetare led av arbetsskador så till den högsta grad att de behöver förtidspensioneras redan innan tio års ålder. Det blir en stor förlust för oss som måste dela ut skadestånd till höger och vänster bara för snorungarnas skull.

Tydligen så har vi, som aldrig gjort en fluga förnäm, lyckats bryta mot varenda liten paragraf i mänskliga rättighetsdeklarationen.

Vi står inför en tid av prövningar och otaliga mutor, det känner jag i knäskålarna. Det är i stunder som denna man önskade att man hade en gud att tillbe. Självklart är inte detta fallet.
Kapitalisten Brunte Bukpress feta konto, som Jan Dunke lyckats knäcka koden till, kommer sannerligen att komma till hands nu, ty mutor är dyra!

Kolgruvan i het strid

2007-08-31T18:23:00.000Z

Den här dagen har varit en mycket ansträngande dag med både telefonsamtal och krismöten med arbetsmiljöverket.

Allting började imorse efter att jag hade ätit upp min frukost och bestämt mig för att besöka kolgruvan - Den drivs trots allt i vår regi. När jag svängde in på grusparkeringen framför gruvtornet upptäckte jag en gubbe med attachéväska och kostym som började gå mot min bil. Jag stängde av motorn och gick ut för att fråga vad den självgoda mannen ville med sin slips och klädsel. Han presenterade sig som kontrollant från arbetsmiljöverket.Sedan kom en kaskad av falska påhopp från den borgerliga översittaren. Han ansåg att arbetarna i gruvan omedelbart borde åka på läkarkontroller eftersom ansiktsmaskerna inte dög till att filtrera bort allt damm. Plankorna som vi satte ner i gruvan som pelare i våras för att undvika ras på arbetsmiljöverkets begäran var tydligen inte tillräckligt starka.

Efter det otrevliga mötet på parkeringen så ringde jag naturligtvis upp mannens chef för att fråga honom vad det var frågan om. Förutom att be honom att dra åt helvete så ville jag också se statistik på olyckor som har skett i gruvan genom åren. Jag anser att om man insinuerar missförhållanden på en arbetsplats så får man också visa exempel, men icke, alla säkerhetsåtgärder var i förebyggande syfte. Det har inte skett en enda olycka sedan i våras när vi började ta träd från byalagets skogsområde och satte ner dem i gruvan.

Gruvan har tillsvidare satts i blockad vilket ger oss otroliga problem. Arbetarna är nöjda men inte vi, för nu måste vi hitta en ny inkomställa till Ståhlingrad. Bernt von Hasselhauf har fått lite sysselsättning idag då han ska göra en formel utredning på potentiella inkomster och naturresurser. Torkel vägrar tillåta jordbruk då det skulle bringa bättre klimat åt Skåne. Han har hakat upp sig på koldioxidhalter och regn på senaste tiden, allting för att förstöra för skåningarna. Jag och Bernt har varit vid sjön i Ståhlingrad för att se om den innehöll någon fisk. Tyvärr har fisken dött och stanken runt sjön var outhärdlig, så framtiden får utvisa vad pengarna ska komma ifrån. Vår finurliga taktik att ta träd från byalaget har varit framgångsrik men stoppats av staten. Varför dög inte våra kvistade trädstammar?

Oroande aptit

2007-08-26T08:53:00.000Z

I morse åt partiets ledning en stor portion välsmakande gröt som Tant Märta kokade åt oss. Den storväxte Jan Dunke åt med sin vanligt stora aptit. Alls har fått sådan aptit efter att Tant Märta kom hit till kontoret och tog över matlagningen. Dunke blev lättad när han slapp matlagningen, och jag som var tillförordnad kock under Dunkes vistelse i Kambodja tyckte också att det var skönt. Något som oroar mig kraftigt är att partiets budget inte täckte den otroligt förbättrande aptiten bland medlemmarna. När Tant Märta kom hit så började alla äta mer än vad jag och Torkel kalkylerade med i budgeten som gjordes i våras. Vi ska ta upp det stora problemet under bastukongressen på tisdag.

Idag ska jag och Torkel bege oss till den årliga konstutställningen här i Ståhlingrad. Artisterna Bruno Stenhård och Grov-Lars kommer att framföra sin stora hit, Grov-Lars ville ha knäcke men Bruno gav honom rotmos. Många absintpåverkade konstnärer kommer antagligen att närvara tillsammans med oss. Jag har lyckats övertala Torkel att gå på den här utställningen i propagandasyfte.

Historien med Dunke och Märta fortsätter tillsammans med Werner

2007-08-25T18:14:00.001Z

Allting rullar på med sitt vanliga tempo på partikontoret och Jan Dunke har spikat en hatthylla åt Tant Märta som hon kan hänga sina förkläden på. Den härligt hemtrevliga doften av nybakat bröd får vi alla vakna till på morgonarna, eller inte alla då jag sover hemma i mitt hus. De andra får förstås äta färskt bröd.

Igår kväll fick Werner den otroligt dumma idéen att städa upp inne på sitt kontor. Ni kan nog räkna ut själva att, en tysk nazistisk syntare som vi har hjärntvättat, inte kan städa ett kontor. Jag stod vid kopieringsapparaten som är utanför Werners rum när jag hörde ett skrik som ekada ut i korridoren. Werner hade då lyckats få en glasbit i handen, och naturligtvis var han helt oförmögen att dra ur glassbiten själv. Jag fick ropa på Tant Märta som satt och spelade kort med Jan Dunke så att hon kunde hjälpa Werner. Hon kom rusandes i full fart och tog med van hand ett stadigt grepp om Werners hand. Sedan bad hon Jan Dunke att hämta pincetten. Efter det drog Tant Märta glasbiten ur Werners hand. Werner satt inne på mitt kontor och skakade resten av kvällen.

Idag kom ett telegram från Brunte Bukpress i Kambodja. Han vill att vi skickar ner en röjsåg till honom så att han kan röja lijaner och buskar för en golfbana. Han har alltså blivit frisk i tummen och sjukskrivningen borde således hävas omedelbart. Någon röjsåg kommer Bukpress alltid att sakna för jag kommer inte att skicka något till honom, för han ska jobba och inte ägna sig åt moderatbandy!

Dunke lättad

2007-08-23T20:30:00.000Z

Jan Dunke har, precis som en eller två andra partimedlemmar, visat sig vara mycket nöjd med vårat beslut om att anställa en andra träl här på partikvarteret. Han och Tant Märta kommer väldigt bra överens och det tycks som att några av alla de rynkor på Dunkes panna försvinner när han ser henne.

Någon som jag däremot har börjat irritera mig på är Bernt von Hasselhauf, som vikariat för Dunke under dennes semester i Kambodja. Han är nu helt sysslolös och fyller ingen funktion alls förutom den att han går mig på nerverna, något som Stefan Ståhl verkar ha aningen roligt åt.

Ståhl anser att Hasselhauf ska ta över ledningen i Ståhlingrads kolgruva, men jag har satt mitt veto emot detta förslag eftersom jag vet att det bara är av vänskapliga skäl som Ståhl föreslår honom. Han har ingen utbildning av någon sort, utan har klarat sig igenom livet bara med hjälp av sitt snobbiga namn. Detta vet i synnerhet Stefan Ståhl, som känt Hasselhauf sedan sin barndom. Hellre ser jag honom driva runt i korridorerna utanför kontoren, visslande och sparkande på medicinbollen som han alltid tycks bära med sig, än att se honom i ledningen av kolgruvan vars inkomst finansierar hela Ståhlingrad.

Jan Dunke är äntligen hemma

2007-08-22T09:55:00.000Z

Idag har Jan Dunke kommit hem från den kambodjanska djungeln efter att ha rest ambassaden tillsammans med Brunte Bukpress. Alla är vi lättade över att han är hemma och på säker mark efter den tre dagar långa vandringen över flodar och berg. Längtan blev också större av att Dunkes plan var försenat i Rom. Han gnällde som tur var inte över det då hans favoritlag, Lazio spelade ligamatch i fotboll dagen efter att han anlände till den italienska huvudstaden.

Jan Dunke var naturligtvis lite trött efter att ha flugit över halva Asien och hela Europa, men jag och Torkel gav honom listan med arbete direkt. Listan har hunnit bli väldigt lång under Dunkes resa så någon vila är det inte tal om. Ikäll ska en stor fest annordnas och eftersom festen är för Jan Dunke så är det mest rättvist att han betalar kalaset.

Igår var det tisdaglig bastukongress igen och Getens framtid disskuterades. Jag och Torkel börjar få nog av hans lögner, men vi kom inte fram till något definitivt beslut.

Tant Märta bakar

2007-08-16T18:10:00.000Z

I dag fick Torkel vakna till doften av nybakat bröd och vackert solsken. Jag vaknade hemma i mitt femtiotalskök men gav mig genast iväg till kontoret för att immundiga mig en superb frukost beståenda av knäckebröd som Tant Märta, tidigt imorse stigt upp, för att baka. Trots brödets sega konsistens så var det överraskande gott. Werner njöt verkligen brödet och verkar ha glömt bort gårdagens ilska och åt med gjädje det gummiliknande brödet. Han hade inte ätit hembakat bröd sedan han var en liten parvel och moder Wagner bakade brötchen i from av svastikor, förbannade nazist! Men trots sitt ursprung åt Werner mest av alla. Grabben börjar visa sin goda aptit nu när han får äta Tant Märtas mat, under Jan Dunkes resa är det jag som har lagat maten och både Torkel och Werners aptit har på något mystiskt vis stannat av.

Senare under dagen har jag och Torkel gått igenom punkter som vi ska ta upp under fikastunden imorgon. Tant Märta har lovat att baka kanelbullar imorgon till mötet vilket ska bli gott. Jan Dunke kommer nog att bli oerhört lättad när han får se alla förändringar som har genomförts tack vare Tant Märta. Jag misstog mig igår när jag trodde att Tant Märta skulle föra med sig lika många intriger som fruntimmret gjorde år 1953. Så här långt har allt varit bra med Tant Märta.

Historisk bilddokumentär över Ståhlingrad del 1

2007-08-15T16:06:00.000Z

För att ge hängivna läsare en lite djupare insikt i vår vardag så har vi bestämt oss för att posta bilder på vår omgivning och Ståhlingrad.

Werners kontor:
Det är här som han har sina vilda fester med sina andra jag.

Partikvarteret:
Se hur det har vuxit igen nu när Jan Dunke har varit bortrest.

Här är mina whiskeyflaskor.

Ståhlingrads levande centrum:
Det är här all aktivitet i Ståhlingrad utspelar sig. I mitten ser ni Skoogvallen, den grönskande parken med torghandel på lördagar. Det är även här som bagare Bengt kastar ut brödsmulor till fåglarna kl 5 varje morgon.

Fortsättning följer...

Tant Märta

2007-08-15T15:29:00.000Z

Idag hände det oerhörda: MD har fått sin första kvinnliga medlem sedan 1953.

Den nya kvinnan presenterades av mig inför partiet. Reaktionerna var inte särskilt oväntade. Stefan Ståhl slog näven i i bordet och skrek, röd som en tomat i ansiktet, att jag har blivit helt ifrån vettet! "En kvinna i partiet?? Och jag som äntligen lyckats tysta ner historien från 1953!"

Werner Wagner satte kaffet i halsen och började hosta och fräsa ut det över bordet samtidigt som han svor högljutt på tyska. "SCHEEEEISE!!!" ljöd över fikarummet och Werners ena känga flög genom luften för att missa mitt huvud med några få centimeter.

Bernt von Hasselhauf reste sig upp ifrån stolen och gick ut ifrån rummet.

Vår nya medlem heter Märta Karlsson och har jobbat, ända tills idag, på Bengans bageri här i Ståhlingrad. Hon kommer att bli assistent till Jan Dunke, som har klagat på jobböverbelastning med all städning. Visserligen tycker han om sitt arbete, men han finner det aningen betungande att jobba över fyra timmar om dagen för att hinna med alla uppgifter vi ger honom. Hon kommer även att sköta kaffebryggandet, bakandet och alla andra kvinnogöror på kontoret som Dunke tidigare utfört. Jag är säker på att hon kommer att trivas här!

Jan Dunke återvänder ifrån Kambodja

2007-08-15T14:36:00.000Z

Idag har rapporten från Jan Dunke i Kambodja kommit nått oss med det glada budskapet att den lilla kojan till ambassad som han och Brunte Bukpress har rest 5 mil från närmaste väg. Dunke packar idag nödvändig proviant, fyller vattenflaskorna och slipar machéten för tre dagars vandring i djungeln mot civilisationen. Han lämnar därmed Bukpress till sitt öde bland malariamyggen, krokodilerna och pelikanerna.

Werner Wagner är oerhört lycklig över att Jan Dunke återvänder hem nu efter att ha satt ambassaden på bambupolar i Kambodjas sumpmarker. Vi har alla saknat honom innerligt, och speciellt längtat efter att få bort det tjocka lagret damm som täcker partikvarterets golv. Till och med sura Torkel verkar lättad över Dunkes återvändo, då det är Dunke som sorterar hans whiskeyflaskor i bokstavsordning på hans arbetsbänk. Det har varit en obeskrivlig röra och Torkel vet knappt vad han dricker längre, vilket har resulterat i ohyggliga bakfyllor som har gått ut över oss här på kontoret och allra mest Werner som Torkel knappt har tålamod med i sitt normala tillstånd.

Jag är också lättad över att Jan Dunke kommer tillbaka nu och all röra som hans frånvaro har skapat ordnas upp. Under den tidiga våren var Jan Dunke nominerad som kandidat som ambassadör i Kambodja, och det var verkligen tur att alla omröstningar urartade i slagsmål så att Jan Dunke inte blev vald till ambassadör. Brunte Bukpress är en arrogant moderat som har tjänat ihop ett stort kapital genom att sälja böcker. Hans kapital är ett minne blott nu eftersom vi lurade av honom det samtidigt som vi gjorde honom till ambassadör på fyllan. Bukpress är nu ambassadör på livstid i Kambodja och vi här i Sverige och Ståhlingrad slipper se hans släta byråkrathänder utan valkar.

Geten förnärmad

2007-08-10T17:16:00.001Z

Idag har den omtalade Geten varit inne på mitt kontor och skällt hela dagen över Torkels uppförande när han kom hem från Danmark. Jag har sagt åt Geten att om man ljuger så får man skylla sig själv. Han är trots det mycket upprörd efter sitt kära getskägg som klipptes av när han ljög. Det var faktiskt skönt att slippa se det där ovårdade skägget, så det var på tiden att jag och Torkel gjorde något åt det!

Torkel har varit ovanligt bitter och vresig sedan han kom hem från Skåne. Vi kan antagligen konstatera att kapitlet med Torkels skånska dam avslutat. Torkel har alltid förnekat all kontakt med en människa av det motsatta könet från Skåne, fast hur förklarar han alla sina plötsliga resor söderut?

Getens välförtjänta straff

2007-08-07T17:01:00.000Z

Som jag tidigare sagt så borde jag nog börja berätta för Stefan Ståhl när jag åker iväg på något ståhej utanför Ståhlingrad. Som vanligt så har den där Geten i UD berättat historier om mig grundade på sanningar som han tolkat till något helt motsatt än det jag menat. Att be en spinkig idiot i tjugoårs-åldern med getskägg och gamnacke att föra vidare mina meddelanden till Ståhl är något man borde passa sig för! Han gör verkligen allt för att smutsa ner mitt glamourösa rykte och oära min stolthet! Jag straffade honom med att klippa av honom skägget med Jan Dunkes häcksax medan Stefan Ståhl höll i honom i ett stadigt polisgrepp. Sedan vi gjort detta lovade han att aldrig mer hitta på några lögner om mig och sprang gråtande ur rummet och Stefan rev min avskedningsansökan på mitten.

Idag spydde den gamla faxen ifrån 1962 ut en ny rapport ifrån Kambodja: Brunte Bukpress har slagit sig på tummen med hammaren och har sjukskrivit sig i en vecka. Där ser ni vad lata moderater är! Jag skickade ett svar där jag klargjorde för Jan Dunke att han måste jobba för två om den där borgaren sjukskriver sig. Mitt tips till honom är att gå ut i djungeln, skära av kraftig lian och ge Bukpress så många piskrapp som behövs för att få honom på benen igen!

Torkel i Skåne eller Danmark

2007-08-05T15:30:00.000Z

I fredags morse reste Torkel iväg till Danmark, sa han i alla fall. Geten påstår att han har rest till Skåne för att hälsa på sin skånska dam som svarade på kontaktannonsen. När Torkel kommer hem från sin resa, vilket han borde göra idag, så kommer jag att stå och vänta med avskedningsansökan åt honom, bara att skriva på och sen är det klart! Torkels äventyrliga resor med okänd destination börjar bli alltör mystiska och det ska bli skönt att få ett slut på dem. Det spelar ingen roll om Torkel är i Danmark eller Skåne, för om han är i Danmark så borde han rimligtvis ha passerat Skåne på resan dit. Alltså är Torkel besudlad med Skånes influenser var han än är.

Omröstningen stängd

2007-08-02T18:10:00.000Z

Det märks tydligt vilka idioter det är som har rösträtt i det här landet! Idag var slutdatumet för skatteomröstningen och denna omröstnings slutsats kan ses som konkreta bevis för folkets okunnighet och idioti. Här följer omröstningens alternativ samt deras procent av rösterna som tydligt bevisar att folket inte vet sitt eget bästa:

Vilka ska betala skatt?

1. Endast de som jobbar: 4%

2. Endast arbetslösa: 4%

3. Det ska inte finnas någon skatt - bara moms på böcker av borgerliga författare: 16%

4. Endast Werner Wagner: 20%

5. Alla ska betala skatt - i proportion till inkomsten: 25%

6. Alla ska betala lika i skatt - oberoende av inkomsten: 29%

Nej, det blir nog upp till oss att bestämma över den här frågan! Aldrig mer ska någon tro att de kan komma och basa över våra beslut! Men mer om detta en annan gång. Partiet präglas för tillfället av många pressande ting och denna lilla fråga kan klubban falla över en annan gång.

Den enda i partiet som över huvud taget är nöjd med utkomsten av den här historien är Werner Wagner, som slapp bli utvald till den ende personen i hela nationen med plikt att betala skatt: han fick endast en femtedel av alla Sveriges befolknings röster. Som en liten kompromiss så kommer dock Wagners lön att dras in en aning för att göra upp för skatten han inte behöver betala, han är ju trots allt inte svensk medborgare och jobbar sådeles svart för att inte bli upptäckt.

Vet hut!

2007-07-31T21:11:00.000Z

Idag har konflikten om ryktesspridning och Torkels vistelse i Skåne, eller om det var Småland. Torkel själv hävdar att han har varit på en folkmusikfestival i Småland, men ryktena säger att det var en operakonsert i Skåne. Ni som sprider rykten, ni ska minsann veta hut! Det spelar ingen roll om det är jag som är skyldig vilket jag råkar vara just nu. Geten(idioten från Ung Diktatur) ville nämligen hållas anonym när han sade att Torkel befann sig på konsert i Skåne, jag har alltid varit trogen och hållt mina löften och så även för Geten.

Idag har Bernt von Hasselhauf, som är tillförordnad vaktmästare, gjort anspråk på direktörsposten över kolgruvan. Jag som är Bernts barndomsvän rekomenderar Bernt som chef. Jan Dunke måste komma tillbaka från Kambodja och avlösa Bernt innan han får någon annan uppgift.

Vi hann tydligen med mycket under den tisdagliga bastukongressen idag. Allt som har nämnts ovan disskuterades i bastuns hetta. Inte dåligt!

Hemma ifrån SMÅLAND

2007-07-30T15:41:00.000Z

Idag när jag kom hem ifrån min lilla tripp så möttes jag av ett högt vrål av hat ifrån partiets medlemmar som alla sovit alldeles innanför partikontorets portar i väntan på att lyncha mig vid min återkomst. I nästa ögonblick kastade någon av psykfallen ifrån Ung Diktatur en stor gatusten i huvudet på mig och jag vaknade inte fören då Stefan Ståhl hällde en hink skurvatten i ansiktet på mig och skrek för fulla lungor att jag minsann borde veta bättre än att åka till Skåne och roa mig! Och för omröstningen som nu är i full gång fick jag ytterligare en sten i huvudet, denna gång ifrån Ståhl själv! Jag har i alla mina dagar aldrig sett en man så till den högsta grad förbannad som Ståhl var då.

Varifrån dessa absurda idéer om att jag varit i Skåne kommer ifrån har jag ännu inte fått klart för mig, men sanningen är att jag inte alls har varit i Skåne, utan i Småland. Där har jag varit för att gå på folkmusikfestivalen i Korrö och dansa till lite svängig musik. Det är ju inta alla som kan njuta av den skramliga rock-musiken som Stefan Ståhl lyssnar på eller Werners skräniga synth!
Vem som gett Ståhl falska uppgifter om min resa ska jag gå till botten med så fort mitt omplåstrade huvud slutar bulta och värka.

Något som jag har lärt mig av den här historien är att vi nog måste börja berätta för varandra inom partiet vad vi har för oss när vi spårlöst försvinner till någon annan del av världen. Det är ju inte precis första gången som det här händer! Om jag minns rätt så har Stefan Ståhl vid flera tidigare tillfällen gjort samma sak.

Torkel i Skåne

2007-07-29T12:41:00.000Z

Var är Torkel är frågan som jag har ställt mig sedan i fredags då Torkel har varit borta. Idag nådde uppgiften mig att han har befunnit sig på en konsert i Skåne. Hur han kan vara så lömsk så att han åker på en operakonsert i Skåne är fruktansvärt. Medlemarna vet inte om det ännu men Torkel sitter på tåget nu och är på väg hem. En utskällning är i alla fall att vänta från mig tillsammans med högljudda protester från medlemarna.

Igår när griniga Torkel var borta så hade jag och Bernt en riktigt angenäm afton. Vi visste inte att Torkel befann sig i Skåne utan kopplade av med god mat och en flaska vin.

Rapporten från Jan Dunke har kommit idag som utlovat. Dunke håller på att röja upp en plats åt ambassaden tillsamans med Brunte Bukpress. Platsen är belägen på en bergslutning 50 mil utanför huvudstaden Phom Phen. Hur Brunte Bukpress ska hålla kontakten med huvudstaden är en senare fråga.